Jag har sett de stora elefanterna dansa, för att inte tala om de små! De shakade loss rejält till en thailändsk countrylåt.
Att se det arbete som krigsfångarna åstadkommit var fascinerande, svårt att förstå hur man med enkla verktyg kunde forcera detta berg.
Juni vill alltid ha något i sin mun, det går bra med det mesta så även ett sugrör duger gått.
Caroline och jag söker oss fram till vår förläggningsplats i Kanchanaburi.
Man fick en bra utsikt från bron. Här ser man restaurangen där vi åt vår lunch och även floden Kwai.
Lady Boys visade upp sina konster för publiken som blev imponerad av deras sång och dans. Ofta är lady boys så vackra att det är svårt att särskilja dem från "riktiga" kvinnor.
Utsikten från Per-Inges lägenhet var det inget fel på. Poolen var inbjudande, men det blev ett dopp i havet för mig istället. Man ser i bakgrunden den restaurang som inbjöd till avkoppling på kvällarna för de boende på hotellet.
På marknaden i Jomtien kunde man hitta de mest udda livsmedlen, här fann jag grodor tillsammans med fiskar. Imponerande att hålla varorna isade i värmen.
Det finns många olika sorters maträtter i Thailand, Thaimat är inte särskilt svårt att laga bara man har bra intresse, bra råvaror och ingredienser.
Passade på att sola lite grann vid poolen vid mitt hotell Royal Palace. Ofta efter frukosten fanns det lediga solstolar.
Om man gick ut på kvällen så kunde man inte undgå att träffa på folk som tillagade enkla rätter från någon grill. Även om fiskarna inte såg särskilt inbjudande ut så lär de smaka gott.
Poolen vid hotell Marriott. Här beställer vi in mat och dryck. Marriott hotell i Bangkok är ett lyxigt hotell med bra service.
Man imponeras av alla dessa små gatukök som finns överallt. Personligen vill jag inte gärna inta föda som tillreds under så primitiva förhållanden.
Erik, Caroline och Juni på tågresa över floden Kwai.
Bron över floden Kwai. Bron som bombades 1945 byggdes senare upp och här kan man åka tåg över bron och fortsätta några timmar utmed "dödens järnväg".
Vi var ute och tittade oss runt i Bangkok, gissa om det är bekvämt med den bärsele som Erik bär Juni i. Det måste vara omöjligt att ha en barnvagn och dra runt med i storstäderna.
Erik tycktes gilla den mat, förutom grönsakerna vi åt på en Indisk restaurang i Kanchanaburi.
Den här rätten bestående av biff och fläskkött var det som vi kom att äta vid återresan ner till Bangkok. Erik bad chauffören stanna till vid en västerländsk restaurang, men det blev en typisk ”thailändsk sylta” i stället.
Att få rida på en elefant är en fantastisk upplevelse. Dessa stora djur var snälla och mycket tama varför även jag vågade mig på detta.
Denna kvinna försökte underhålla förbipasserande thailändare i rusningstrafiken med sång, i mina öron lät det bedrövligt.
Jag fick tillfälle att bekanta mig med receptionisten på Hotell Marko Polo.
I ett litet isolerat kloster i norra Thailand utför en handfull buddistiska munkar sina vardagssysslor; ber böner, samlar in allmosor och matar sina tio vilda bengaliska tigrar.
Den ”Thailändska syltan” där vi intog vår lunch.
Här är den toaletten vi blev anvisade till efter restaurangbesöket.
Här fanns det ris i parti och minut. Man köper inte riset i färdiga paket utan här är det lösvikt som gäller.
Det var i sådana kärror man fraktade bort de stenar som krigsfångarna kilade ut ur berget vid Hellfire pass.
Det blev en upplevelse även för Caroline, Erik och Juni att ta sig fram på elefantryggen.
Många väljer skytrain dels för den tid man sparar med att köa i biltrafiken på gatorna och dels för den avsvalkande temperatur som skytrainen erbjuder med AC. Förtäring av mat och dryck är förbjuden på skytrain.
Här har Farfar fått förtroendet att ta hand om Juni, och det verkar fungera för tillfället.
På begravningsplatsen i Kanchanaburi vilar många krigsfångar från bl a Storbritannien, Holland, Indien och Australien som tillsammans med asiatiska fångar förlorade sina liv under Japans byggande av den ökända "Dödens järnväg" under andra världskriget.
Det finns verkligen många goda rätter att förtära ur det thailändska köket, denna soppa var en läckerhet.
Denna vackra dam såg till att förse matgäster med en kupong som man använde när man beställde mat i restaurangen. Denna kupong stämplades in när man hämtade sin mat och betalningen skedde i samband med att man lämnade in kupongen i kassan när man gick där ifrån.
Jag och Juni i poolen på hotell Marriott i Bangkok.
Det fanns många s.k. Lady boys som uppträdde på denna show, hur kan man skilja en vanlig kvinna från en lady boy?
Vi besökte en Food Court på ett av varuhusen i Bangkok. Här fanns många orientariska kök med olika typer av maträtter. Det var spännande för oss att gå runt och välja vad vi ville äta.
Att barnen är ute sent om kvällarna är inte ovanligt i Thailand. Här har pappan lastat på denne yngling i en kartong för att underlätta övervakningen då pappan hade fullt upp med försäljningen i en litet gatukök.
Även Erik visade sig modig och vågade klappa tigrarna.
Per-Inge Lausen tar för sig av maten på News Café i Jomtien. Maten var av allra bästa klass, här samlades många skandinaver för att njuta av måltiderna.
Jag njuter av en Gordon Blue. Denna rätt borde jag nog inte äta eftersom jag borde nogsamt tänka på vikten, men man får offra sig ibland.
Krigskyrkogården Kanchanaburi, Allied War Cemetary från andra världskriget. Här ligger nästan 7000 krigsfångar begravda. Jag blev berörd när jag läste hur gamla de stupade var och blev förvånad över att de var så unga. De stupade var främst australiensare, britter och holländare.
Utsikt från Pong Phen bungalows. Här ser man också lite grann av floden Kwai.
Erik behövde få något som lindrar andningen efter förflyttningen i terrängen runt Hellfire pass. Att ta sig upp genom bambuskogen med Juni i bärselen var en bedrift.
SkyTrain priser för den som betalar kontant en resa är priser 10 Baht om man vill åka en station, åker man fler stationer blir priset högre men max 40 Baht. Man hade reserverade platser för munkar.
Vi passade på att åka med det tåg som tog passagerarna fram och tillbaka över bron till en kostnad av 20 Bath.