Studieresa med Kultur- och fritidsnämnden 14 – 15 april 2011

Kultur- och fritidsnämnden i Linköpings kommun hade planerat att genomföra en studieresa i trakten kring Stockholm detta för att inhämta kunskap och idéer inför de olika projekt som är på gång i vår kommun under denna mandatperiod. Från tjänstemannasidan hade Gustav Mankell åtagit sig uppgiften att planera resan med alla de kontakter som behövdes för att kunna genomföra denna.

En rymlig buss från Stångåbuss med den glade busschaffisen Janne möte upp hela sällskapet på Borggården tidigt på torsdagsmorgonen, några av oss resenärer såg trötta ut och tog plats i bussen för att invänta vidare order från reseledaren Gustav Mankell. Vi prickades av noggrant av Gustav och kom iväg på utsatt avgångstid från Linköping. Några deltagare skulle ”plockas upp” på vägen till Stockholm och när hela styrkan var samlad blev det 23 stycken förväntansfulla politiker och tjänstemän som skulle få ett fullspäckat program under dessa dagar.

Torekällbergets Friluftsmuseum.
Vårt första stopp blev i Södertälje. Här skulle vi besöka Torekällbergets friluftsmuseum och få information av enhetschefen Stefan Sundblad, vilken möte upp oss vid museumets parkeringsplats där han ger en kort orientering om vad vi skall få se.

På några hundra meter får vi göra en resa från landsbygden till staden som den såg ut för 200 år sedan. På bondgården finns naturligtvis många olika lantrasdjur och odlingar. För barnen finns ponnyridning vilket enligt Stefan är väldigt populärt. I staden finns affärer, hantverkare och kaféer, ibland är det också marknad på torget, vilket det dock inte var under vårt besök.

Museiområdet består av "Staden" och "Landet". I stadsdelen, vid torget, ligger Stadsmuseet som rymmer Handelsboden och utställningar. Här finns Pagelska gården där man kan se hur en borgarfamilj kunde ha det i mitten av 1800-talet och Arbetarbostaden som visar hur en smed vid Scania Vabis bodde cirka 1915. I stadskvarteren fanns hantverkare i arbete, affärer och kaféer.

I den del som kallas "Landet" ligger bondgården Råbygården med enbart gamla, svenska lantraser – utrotningshotade i dag – fähus och hagar. Bredvid bondgården hittar vi båtsmanstorpet med sin lilla täppa. En bit bort finns Lillgården, en kulturhistorisk lekstuga för barn. Lillgården är en kulturhistorisk lekplats där barnen kan klappa getter, hoppa i hö och lyssna till sagor.

Här finns också en dansbana, den vackra dammen och väderkvarnen – Torekällbergets symbol. Besöket avslutas med att vi bjuds på kaffe och naturligtvis specialitén, den äkta Södertäljekringlan.  

Vi bjuds på ett underbart vackert väder med sol och blå himmel, så det känns lite konstigt att sätta sig i bussen igen för vidaretransport till Edsbacka Wärdshus där vi skall äta lunch. Bussresan tar knappt två timmar innan vi kommer fram till denna intressanta plats.

Lunch på Edsbacka Wärdshus.
Edsbacka Wärdshus ligger vid den glittrande Edsviken i Sollentuna, strax norr om Stockholm. Restaurangverksamheten här startade redan 1626 då proviantmästaren Henrik Olofsson fick ett privilegiebrev av kung Gustav II Adolf vilket gav honom rätt att inrätta ett värdshus vid Edsbacka intill landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. På Valborgsmässoaftonen 1983, etthundraelva år efter nedläggningen öppnade stjärnkrögaren Christer Lingström åter Edsbacka Krog som han drev framgångsrikt under 27 år.

I april 2010 var det premiär för en ny restaurang att slå upp portarna, Edsbacka Wärdshus. Som namnet anger är det nu en mer värdshusbetonad verksamhet än sin föregångare. Ambitionen är att bevara den unika atmosfär och miljö som omger Edsbacka och servera klassisk husmanskost av hög kvalitet fylld av svenska smaker vilket vi gäster villigt kunde konstatera.
För att skynda på våran lunch hade vi förbeställt denna, allt för att inte spilla någon tid i onödan. För min del blev det rimmad lax med dillstuvad potatis vilket kom att smaka mycket gott.

Badanläggningen Vilunda Väsby Källa.
Vi skulle nu fortsätta mot Upplands Väsby och besöka den badanläggning som invigdes hösten 2009. Några av oss i vår nämnd hade tidigare besökt denna plats under förra mandatperioden då vi åkte runt och tittade på olika sim och badanläggningar. Då var denna anläggning så pass ny att man inte hade fyllt på vattnet till de olika bassängerna, så nu blev det annorlunda att se dessa badbassänger i ordning. Då det nu blir aktuellt för oss i Linköping att fatta beslut om en ny simhall var det ett bra sätt att få en orientering från Medley och byggherren till simhallen i Vilunda. För driften av den nya badanläggningen har kultur och fritidsnämnden i Upplands Väsby ett avtal med Medley AB.
Vilunda badet Väsby Källa är en lagom stor äventyrsdel för badglada barn och vuxna. I äventyrsdelen finns klättervägg, våg- och strömvirvlar, plaskpool för de allra minsta, bassäng med mycket flyt leksaker i, bubbelpool och två roliga vattenrutschbanor. För att åka i dessa vattenrutschbanor ska man vara simkunnig för här gick det undan och det var ganska strömt vatten i poolen.        
En glasvägg bort från äventyrsdelen ligger 25 meters bassängen, där simklubben och motions simmare håller till. Vattnet i anläggningen är salt med lite klor i och enligt utsago är vattnet behagligt varmt, drygt 26 grader.
Här finns även moderna konditions- och styrketräningsmaskiner från Techno gym som skall vara lätta att använda och erbjuder träning för styrka, kondition och förbränning. Man erbjuder många olika träningsformer i grupp för alla intressen och behov t ex BodyCombat, Easy Line, Zumba, BodyBalance, BodyPump, Vattenträning, Core och Cykelpass. Vi besökare vandrade runt i lokaliteterna och fick en bra information från Medleys personal. Besöket avslutades med att vi bjöds på kaffe och kaka.
Då jag tidigare redovisat fakta om denna anläggning hänvisar jag till mitt tidigare inlägg, Studieresa badanläggningar, 18 - 19 maj 2009. Här finns en mer utförlig orientering om Vilunda badet Väsby Källa.

Mot Freys Hotell för inkvartering och besök på Operan.
Man har gjort ett bra val från kultur- och fritidskontoret som valt Freys hotell. Detta eleganta hotell ligger bara 3 minuters promenad från Stockholms centralstation. Här finns den populära Belgobaren med förmodligen det bredaste sortimentet av belgiskt öl i Sverige med över 300 sorter på fat och flaska.   
Tyvärr var inte aktuellt att prova någon öl efter vår inkvartering utan det blev endast att lägga från sig packningen göra ett snabbt klädbyte och gå ner till lobbyn där övriga ur vår grupp var samlade för att gå till Operahuset. Det blev en rask promenad och vi samlades i solskenet utanför Operan där vi fick en kort presentation om Operan.
Guidningen var ett intressant inslag inför den balett som vi senare skulle få titta på. Vår guide berättade att Kungliga Operan (som tidigare hette Kungliga Teatern), Operan, i Stockholm är Sveriges nationalscen för opera och balett. Vi fick höra att av föreställningarna på Kungliga Operans scen är 60 procent opera och 40 procent balett.
Operasalongen har 1 100 platser. I salongens tak finns en plafond, som är målad av Vicke Andrén, på vilken man bland annat kan se två keruber hålla i husets ritningar, samt en mäktig, två ton tung, ljuskrona. Av husets övriga över 1 000 rum märks framför allt den pampiga Guldfoajén, en lokal som mäter 28 gånger 8 meter och vars väggar är förgyllda och klädda med speglar. Guldfoajén ligger i direkt anslutning till den stora balkongen ut mot Gustav Adolf torg, det var hit man kunde gå och dricka en kyld champagne mellan akterna.
Huset har totalt 13 våningar men det syns inte utifrån, operahusets del mot öst ligger också den förnäma restaurangen Operakällaren.
Guiden talar om att det nuvarande operahuset har stora brister, framför allt vad det gäller biutrymmen bakom scenen men också ur andra scentekniska aspekter. Han tar oss med bakom scenen och vi får tillfälle att se med egna ögon hur det ser ut bakom kulisserna. Idag har Operan mer än hundra ventilationssystem och ventilationskanalerna som används är till stor del de ursprungliga även om moderniseringar har skett, huvudfläkten behandlar 140,000 kubikmeter luft per timma. Vi får också se förberedelserna inför kvällens föreställning, vilken vi senare skall titta på.
Innan det blir dags för balletten Coppelia, en balett i tre akter får vi en introduktion nere i källaren på Operan. Tyvärr väsnas det bland gästerna vilket gör det svårt att höra vad som sägs från den som håller i introduktionen, men var och en av oss ur vår grupp hade tilldelats ett program där vi kunde ta del av händelsen i balletten. Jag han med att ta ett glas vin i källarens restaurang innan det blev dags att ta plats på 3:e nedre raden fond, såg på biljetten att priset för denna plats var 240 SEK.
Balletten höll på i 2 tim och 15 min med paus, måste påstå att tiden möjligen var något lång även om det var mycket dans med vackra kläder och dansare under hela föreställningen.
Jag fick höra av en åhörare i en av pauserna att Operan har drygt 600 personer som räknar den som sin arbetsplats och att varje år besöks byggnaden av 200 000 musikälskare från hela världen. Det har under början av 2000-talet höjts röster för att Stockholm bör få ett nytt modernt operahus inte minst efter det att Göteborg, Köpenhamn och Oslo nu har skaffat sig detta. Inget beslut är ännu taget men olika platser för ett nytt operahus är Slussen, Värtahamnen och Danviksklippan.

Middag på restaurang Engelen.
Efter avslutad föreställning blir det dags att ta sig till restaurang Engelen, ett välbekant ställe för en gammal FN-yxa som mig. Det var ju stamstället för FN-yxorna som kom från Stockholm som samlades där. Vi går tillsammans genom Gamla stan tills vi kommer fram till Kornhamnstorg och Engelen.
Puben är före detta apotek Engelen, anlagd 1649. Nu är det en populär pub med scen där det händer något varje kväll året runt. 1969 köpte Hasse Wallman med Bosse Parnevik gamla apoteket Ängeln i Gamla Stan och skapade restaurangen och musikpuben Engelen med nattklubben Kolingen. På invigningen spelade Sveriges Jazzband med Gösta Linderholm som solist.

Engelen lanserades som ”världsmästarrestaurangen” där man skulle sätta och slå rekord i Guinness rekordbok. Allt från en fakir som låg på en spikmatta på bardisken till frisören som skulle klippa över 700 Beatles frisyrer. Engelen arrangerade i ett halvt sekel en talangtävling som var landsomfattande. En då okänd talang som vann 1: priset på 3000 kr var Peter Jöback! Ett annat gäng att vinna denna talangtävling var Ainbusk Singers.
Robert Wells ackompanjerade dessa amatörartister under 4 års tid på Engelen!
En trappa ner ligger nattklubben Kolingen i 1400 tals valv som ger en alldeles speciell atmosfär där matsalen har plats för ca 40 sittande gäster. På väggarna hänger det roliga bilder av Albert Engström med bland annat Kolingen och Kolingens moder.

Här hade det samlats studenter som firade ordentligt och högljudd vilket gjorde att det blev mycket svårt för oss att kommunicera med varandra. Här kunde man tyvärr inte sitta kvar och avnjuta den annars goda middagen som hade beställts in utan huvuddelen av oss tog sig tillbaka till vårt hotell där vi inmundigade antingen vin eller det berömda belgiska ölen som Belgobaren serverade.

Jag somnade in gott i min säng på hotellrummet och vaknade in vid 6-tiden nästa morgon. Tittade på Tv:n under tiden som jag packade ner mina prylar i väskan, därefter fixade jag min morgon toalett innan det blev dags för frukost. Hotellets frukost var som de flesta hotellfrukostar, varken mer eller mindre och jag var mätt när jag gick från bordet. Checkade ut och inväntade de övriga kamraterna för att fortsätta vår resa mot nya spännande mål.

Vill ändå påtala fördelarna med Freys Hotell för den som tänker besöka Stockholm. Hotellet har ett centralt läge och den unika atmosfären med ett personligt bemötande vilket gör hotellet till ett av Stockholms populäraste hotell. Hotellet är inrett med charm stil, värme, omtanke och många rara detaljer. Det var lätt att känna sig hemma här.

Besök på Dieselverkstaden i Nacka.
En av punkterna för oss politiker och tjänstemän var att besöka Dieselverkstaden med biblioteksprat och träff med en lokal politiker från Nacka kulturnämnd. Vi skulle även göra en rundvandring i Dieselverkstaden och se på utbudet som bjöds kommunens invånare.

Vi fick ett föredrag från Tobias Nässén (M) som är 1: e vice ordförande i Kulturnämnden i Nacka redogjorde för kulturnämnden ansvarar som innefattar barn- och ungdomskultur och kulturverksamhet i övrigt. I detta ingår bland annat att se till att det finns en kommungemensam barnkulturverksamhet, finansiera biblioteken, Nacka musikskola och Nacka kulturcentrum samt ge stöd till kulturföreningars offentliga kulturarrangemang och övriga insatser för kulturlivet i Nacka.

Nämnden ansvarar också för att både utveckla och stödja nya uttrycksformer och kulturverksamheter. Kulturnämnden ansvarar även för kommunens lokalhistoriska arkiv och för kommunens konstsamling.

Tobias orienterade oss om beslutet om att upphandla driften av samtliga sex folkbibliotek under året. Det här beslutet togs i oenighet och nämnden var splittrad i frågan och man ansåg att beslutet var av principiell betydelse och av sådan dignitet att kommunfullmäktige borde få säga sitt innan en eventuell upphandling skulle ske.
Reaktionerna har tydligen inte låtit vänta på sig. Sedan beslutet togs har mängder med artiklar och nyhetsinslag diskuterat frågan. En rad organisationer och personer har också protesterat mot beslutet. Drygt 3000 personer har skrivit på namninsamlingar mot kulturnämndens beslut enligt Tobias.

En kort rast med fika
Dags för bibliotekschefen att redogöra för verksamheten på Dieselverkstaden. Hon orienterade oss om att Dieselverkstaden är ett kulturcentrum som skapats i Atlas Copcos gamla monteringsverkstad för fartygsmotorer i Nacka och sedan september 2002 står Dieselverkstaden öppen med mängder av aktiviteter för alla åldrar och intressen.
Dieselverkstaden är en mötesplats för nyfikna. Dieselverkstaden ska vara en plats där man träffar vänner, umgås med familjen eller bara sitter ensam och softar en stund. Dieselverkstadens bibliotek erbjuder flera oaser där man kan spela schack eller hockeyspel, lyssna på musik, ligga i hängmattan eller mysa bland kuddarna i sagohuset. Man vill utforska nya medier och bjuda på många olika upplevelser. Bland böcker och tidningar hittar du film, musik, datorspel, fanzines och serier. Här finns också flera Internet-datorer och mitt i hjärtat av biblioteket ligger en X-Boxhörna där besökarna kan spela de senaste TV-spelen.
Dieselverkstaden erbjuder bl a följande verksamheter som teater, konserter, bio, bibliotek, verkstäder för skapande verksamhet, konsthall, konferenslokaler, kafé, restaurang samt Nordens största inomhusanläggning för klättersport. Här finns även Stockholms läns museum så utbudet var stort.
Dieselverkstadens evenemang arrangeras av flera olika aktörer, både fasta och tillfälliga. De fasta aktörerna är Nacka kulturcentrum, Nacka konsthall & Nacka lokalhistoriska arkiv, Dieselverkstadens bibliotek, Stockholms läns museum, Klätterverket, Friskis & Svettis, Filmstaden Sickla, Selam samt Café och Bistro Voltaire.
På ett eget våningsplan ligger nio verkstäder för drama, musik, dans, media, bild och form. På dagtid sker besök från Nackas förskolor och skolor. Under kvällar och helger bedrivs kursverksamhet för de unga Nackaborna.
Som ett öppet rum intill Dieselverkstadens Kafé ligger Nacka Konsthall. I konsthallen visades ett varierat utbud av konstnärliga uttryck och tekniker, från videokonst och foto till skulpturer. Under varje utställning erbjuds förskolebarn och skolungdom visningar. Konsthallens verksamhet bedrivs i samarbete med institutioner, föreningar, intresseorganisationer och enskilda konstnärer.

Mot en eftertraktad lunch och besök på Ridsportanläggningen Ågesta.
Ågestad ridskola och familjen von Krusenstierna tog emot oss på sista anhalten under denna studieresa. Vi hälsas välkomna och börjar med att besöka matsalen där lunchen står och väntar på oss som Margareta tillrett. Under tiden vi intar lunchen ger Jan oss en historielektion om hur denna anläggning kommit till.

I över 40 år har makarna von Krusenstierna drivit ridskola på Ågesta som idag är ett riktigt familjeföretag tillsammans med sonen och landslagsryttaren Kristian, dottern Anna och med VD (verkställande dräng) Jocke och deras tre barn. Ridskolan har cirka 900 ridande varje vecka, vilket gör cirka 48 000 uppsittningar per år.

Som efter en lång och trägen byråkratisk kamp nyligen förvandlades från i vissa delar ”fallfärdig” till en unik ridskoleanläggning. Medan Stockholm storsatsat på att rusta flera av stadens ridskolor, föll Ågesta mellan kommunstolarna. Frågan var om det var Stockholm stad som ägt Ågesta gård sedan 1945 eller Huddinge kommun som skulle stå för ombyggnaden av ridskolan som levt 60 år utan genomgående renovering och var i akut behov av nya stallar.

Jan berättar att efter många politikeruppvaktningar och demonstrationer av ridskolans elever utanför stadshuset, fick Ågesta förra året äntligen klartecken att börja bygget av nytt stall med plats för 70-tal hästar samt ett kompletterande ponnyridhus och utebanor. Idag är det en handikappanpassad toppanläggning som står klar med finesser samlade från hela världen.
Jan fortsätter med att berätta att Kristian under sina resor runt olika stallar har samlat på sig en massa bra lösningar och idéer. Kristian är hjärnan bakom det trivsamma stallet med mindre stallgångar som utgår från ett gemensamt ”stalltorg” där eleverna kan samlas, umgås eller putsa prylar i en specialinredd putshörna.

Mjuka gummimattor på golvet dämpar ljudet, utgödslingen i varje boxar och foderautomater förenklar och särskilt anpassad höjd för boxarna och annat gör hästlivet roligare för små besökare. Värmeceller på taket tar hand om energi för att lysa upp stallet under ett år och bergvärme värmer upp och ger möjlighet till varma golv i nya stallet säger Jan von Krusenstierna.

Jag undrar om ridsporten är dyr och får till svar att denna sport inte behöver vara så dyr och den kräver inte en massa utrustning. En hjälm och ett par bra skor är vad som krävs. Vidare säger Jan att det handlar också om att visa på den unika svenska bredden i sporten och ridskolans sociala potential, men också på orättvisorna som faktiskt finns mellan till exempel typiska flick- och pojkidrotter.

Mot Linköping med många nya friska intryck och idéer.
Så blir det dags att vända kosan hem mot Östergötland och vår kommun Linköping. Att det kom och diskuteras om vad vi fått se och uppleva dessa två dagar var ju självklart. Vi var alla fullt belåtna med det program som Gustav Mankell hade gjort upp för denna resa och alla blev mer eller mindre inspirerade att även vi i vår kommun behöver få till olika anläggningar som vi tagit del av.
Nu får vi hoppas på att vi kan finna lösningar på både simhall, ridsportsanläggningar och finansiering med bra utbud till Gamla Linköping. Är övertygad om att vi har den politiska viljan att genomföra detta inom partigrupperna och ser fram mot ett spännande mandatperiod framöver.
Vi tackade Gustav för en utomordentligt givande resa och vår buss anlände en kvart efter utsatt tid till Borggården där några av oss blev upphämtade av nära och kära.

Hans Zettby