Irland kallas den gröna ön tack vare ett milt och fuktigt klimat, och här möts man av bördiga dalar, pittoreska byar, vackra sjöar, hedar och en vild kust. Resan till Irland ger mig säkert minnen för livet. Musiken har en stark plats i den irländska folksjälen, oavsett om det är en känd musiker eller en trubadur på en lokal pub eller på någon av de många festivalerna. Andra specialiteter är gåtfulla stensättningar, keltisk kultur, världslitteratur - och whisky förstås! Vart man än befinner sig möts jag av gästvänliga människor som njuter av livet.

SAS flyger direkt från Stockholm till Dublin. Dublins flygplats ligger drygt en mil norr om centrum. En expressbusslinje går mellan flygplatsen och de största järnvägs- och busstationerna. Man kan även ta lokalbussarna men vi föredrog att ta en taxi till vårt hotell The Croke Park Hotel vilket ligger intill den stora idrottsarenan Croke Park vilken kan ta in 82 300 människor. Här spelas rugby och fotboll men även stora internationella artister har haft konserter här.

Dublin är inte känt för sina billiga hotell. Men det går förstås att få ner priset om man väljer att bo på vandrarhem. Var medveten om att frukost sällan ingår i grundpriset. Bed & breakfast finns överallt, i alla byar och i många hus längs landsvägarna. Är det fullt på det ena stället, så prova med nästa. Rum finns alltid. Priset varierar över säsong men ett dubbelrum kostade för mig 1351 kronor/natt, det är ofta lite dyrare i städer än ute på landsbygden.

Ett smidigt sätt att lära känna en ny stad är att åka med på en av de olika rundturer som erbjuds. Dublin Tour, Hop on Hop off erbjuder en åktur runt Dublin där man passerar alla de sevärda målen i staden. Under turen kan man hoppa av på de olika stoppen och sedan hoppa på en ny buss som passar oss. Denna sightseeing är bra om man vill hinna se alla sevärdheter under en dag.

Per och jag valde att göra ett första stopp vid Guinness Storehouse där vi kunde se den fina utställningen som är intressant och lärorik och man bekantar sig med Guinness långa historia och hur drycken bryggs. Turen avslutas med ett besök i The Gravity, panoramabaren, där man kunde njuta av en färsk Guinness tillsammans med en strålande utsikt över Dublin. Fönstren i baren går 360-grader vilket gör att man får ett helhetsperspektiv över staden. Bryggeriet har också egen butik där man säljer olika sorters Guinness produkter.

Nästa stopp på turen blev Jameson Whiskey Museum. Här fick vi bekanta oss med irländsk whiskey och smaka på ”uisce baha”, livets vatten, d.v.s. whiskey på irländska. Vid ingången till museet finns en sagolikt påkostad bar och även en shop med olika Jameson produkter att handla, för min del blev det en klocka att sätta i baren här hemma. Vi hade tur att kunna hinna med dagens sista rundvandring och fick en information i hur man tillverkar whiskeyn. Det var både spännande och intressant att ta del av vad som framfördes av guiden och rundturen avslutades med provsmakning. Jameson säljs idag över hela världen men har sitt ursprung i det här lilla destilleriet på Bow Street som grundades 1780 av John Jameson. Hans familjemotto var ”Sine Metu” vilket betyder ”utan fruktan” och det står på varje flaska Jameson.

Innan vi återvände till vårt hotell stannade vi vid Sinatras bar, den ligger i anslutning till Arlington hotell och där intog vi en Guinness och lite plockmat lyssnade på en trubadur som spelade kända melodier, tyvärr alldeles för högt vilket gjorde det svårt att kunna tala med varandra.  

Dublin är berömt för sina pubar som både levererar charm, folkkultur och klass. I Dublin finns det en pub för alla. Och konstigt vore det kanske annars, för är det något som staden har gott om så är det just pubar. Irländsk folkmusik, dans och bra stämning hittar man i varje hörn. Många litterära världsstjärnor har producerats fram som exempelvis Samuel Beckett, W B Yeats och James Joyce. Här pimplade de öl när skrivkrampen slog till som mest.

Traditionella pubar trängs med moderna barer. Här är gatorna smala och stenlagda, husen är gängliga med fasader av tegel och puts och pubarna och kaféerna ligger sida vid sida, där emellan klädbutiker och skivaffärer.

Dublin har fortfarande den unika charm som präglar en alldeles lagom behändig storstad. Här finns allt det – puls, uteliv, shopping, restauranger – som får svenskar att gång på gång besöka London – minus det ogripbara och känslan av att inte hinna med. Dublin hinner du med, och framför allt, Dublin hinner med dig. Viktiga egenskaper som irländarna behållit genom krisen är vänlighet, talförhet och sinne för humor.

På väg till Gordon och Lorraine i Kinsale.
Hade beställt hyra av en bil redan dagen innan på hotellet så förberedelserna var klara att redan efter att frukosten var intagen klart för avfärd mot Kinsale. Biluthyraren var i tid och vi möttes i lobbyn till hotellet. Efter sedvanliga formaliteter som kontraktsskrivning och kontroll av hyrbilen packade vi in vårt bagage för att sedan orientera oss ut ur Dublin. Per blev kartläsare och med hjälp av kartan så orienterade han ut oss på ringleden M 50 till avfart N 9 för vidare färd söder ut mot Portlaoise, Mitchelstown, Cork och sedan de sista milen på en krokig och sämre väg till Kinsale, en upplevelse att nu köra på vänster sida av vägen, något vi i Sverige lämnade då vi övergick till högertrafik 1967.

Till den lilla kuststaden Kinsale har vi kört på den spektakulära vägen på Dinglehalvön. Här betar får på de gröna, mjuka kullarna. Nedanför ligger havet. Utsikten är hänförande. På stora tvåspråkiga skyltar längs vägen påminns vi om att köra på vänster sida, både på engelska och gaeliska.

Restiden blev nära fyra timmar innan vi lyckligtvis var framme vid ett torg i den lilla orten Kinsale. Ringde upp Gordon som snabbt kom och hämtade upp oss för att sedan ta oss hem till deras hus. Efter att installerat oss blev det dags att se och lära lite grann av Kinsale. Vi åkte ca 2 km söder ut och kommer fram till Charles Fort, en stjärnformig fästning och var en av de största militära anläggningarna i landet under 1700 talet. Många betydelsefulla händelser har skett här i den irländska historien. Från 1973 förklarades Charles Fort som nationalmonument.

Charles Fort är en plats med en mycket gammal och lång historia. Redan 1601 belägrades Kinsale av England och därmed säkrade kontrollen över Irland. Charles Fort var den första försvarslinjen för hamnen i Kinsale. Fortet ligger drygt 2 km utanför staden och har en otroligt vacker utsikt över floden Bandons utlopp och omgivande landsbygd. Vid infarten till fortet finns gott om parkeringsplatser och man får en bra information redan vid entrén till anläggningen.

Inträdet var gratis om man är militär oavsett från vilket land man kom från. Rekommenderar att besöka det lilla museum som visar den historia platsen varit utsatt för, här får man en bra inblick bl.a. av Charles Fort och Irlands historia. den 7 maj 1915 sänktes RMS Lusitania nära Old Head of Kinsale. En del av byggnaderna är vackert restaurerade bland de andra olika ruinerna.

Här finns ett litet café och även toalett för den som behöver detta. Platsen är utmärkt för barnfamiljer som kan passa på att rasta barnen med kurragömma lekar bland ruinerna. Vi stannade till knappt ett par timmar för att ta del av hela anläggningen. Charles Fort är den främsta och populäraste turistmagneten i Kinsale både för Irländarna och utländska turister.

Det blev så dags att göra en del pubrundor i Kinsale där mitt värdpar tog oss runt till de mest genuina pubarna i Kinsale, kände att det var en fin stämning och trivseln var på topp hela tiden. För att avsluta kvällen som började bli sen tog vi oss till The Steakhouse där vi kom att avnjuta en god middag tillsammans. Personalen på restaurangen gjorde det yttersta för att man skulle trivas vilket man också gjorde.

Tidig morgon, nu mot Galway.
Vaknar då Per satt sin mobiltelefon på ringning vid 06:30, efter toalett besök och plockat ihop mina persedlar mm går vi ner i köket där Gordon och Lorraine ordnat med frukost. Via internet beställer vi hotellrum i Galway vilket blir vår nästa dagsetapp. Vi får hjälp med att orientera oss ut från Kinsale och därefter tar vi farväl och tackar värdparet och hoppas att snart få möjlighet att ses igen, men den här gången i Sverige.

Konstaterar efter en stund att det kan vara klokt att hitta en bensinstation och fylla på lite mer bränsle innan det tar slut i tanken. Bara efter några minuter hittar vi en mack som är öppen denna tidiga söndagsmorgon. Trafiken är inte så tät utan det går smidigt att ta sig genom staden Cork vilken är Irlands tredje största stad. Per vid kartan för att ge instruktioner om färdvägen samtidigt som han påtalar att det är vänstertrafik som gäller i landet.

Bilresan går via N 20 mot Mallow och Limerick. Vi har susat genom gröna tunnlar som egentligen är överväxta vägar vi ser lite grann av landsbygden i de södra delarna av landet. Men det är färden genom det mystiska stenlandskapet som fascinerar. Det sveper förbi regntunga moln och det skvätter ner lite regn på vägen upp mot Galway.

Irland kallas för den gröna ön och gör verkligen skäl för det namnet. Det växer överallt och på varandra. Murgröna är ett ogräs som kväver buskar och träd. Blomma-för-dagen är ett annat ogräs. Det märks på naturen att det regnar mycket och att det är milt väder. Det växer så det knakar. Rododendronbuskar behöver inte mycket omvårdnad för att växa och betraktas ibland som ett ogräs.

Vi kommer så fram till Galway och nu börjar problemet att kunna hitta till vårt hotell. Inte så enkel som vi trodde, får stanna till och fråga om vägen vid ett par ställen. När vi väl kommit till Harbour Hotel är vi tidigt på plats varför incheckningen inte kan ske ännu. Hänvisas till hotellets parkeringsplats där vi lämnar bilen och bestämmer oss för att göra en stadspromenad till fots då den gamla stadskärnan är väldigt liten och full av smala intressanta gränder att utforska. Incheckningen fick vi vänta med till tidigast 14:00.

Inne i centrum av staden ser vi att det finns medeltida drag och man kan fortfarande se den gamla stadsmuren. Galway fullkomligt svämmar över av intressanta byggnader och områden. Dessa härstammar från det kulturella och historiska arvet som sträcker sig tillbaka till tidig kristendom. Under medeltiden regerades Galway av 14 stammar och namnet lever kvar än i dag då den fortfarande kallas stammarnas stad, City of the Tribes. Många av byggnaderna och monumenten är välbevarade och är en välintegrerad del av det dagliga livet i Galway.

Per stannar till vid Galway Woollen Market vilken ligger på High street. Vi går in i denna affär och tittar på utbudet av vackra tröjor, cardigans, halsdukar med mycket mer i typisk irländsk ull. Det är nästan omöjligt att inte köpa med något hem när man ser alla dessa alster. Längs gågatorna är det en hel del gatumusikanter som underhåller, de gående stannar upp och lyssnar på deras musik som är taktfast och vacker, alla genrer hörs i nästan vartenda gatuhörn som flöjtspelande barn och skönsjungande tonåringar med de senaste hitlåtarna på repertoaren.

Det vimlar av typiska irländska pubar, både gamla och nya. På gågatorna erbjuds en mängd olika uteserveringar. Allt från fisk- och skaldjurskrogar till vinbarer, pub mat och kaféer. Så nu gör hungern gör sig påmind varför vi besöker den mysiga restaurangen The Kings Head där beställer vi in var sin pint Guinness och lasagne och går därefter tillbaka till Harbour hotell och checkar in.

Det blir senare på kvällen ytterligare en tur in till stadens centrum där vi inmundigar en Irish Coffee på Murphy's Bar. Trevlig atmosfär vänlig personal, trevlig musik fantastiska människor. Problemet är att man inte stannar vid första Irish Coffee, här kan man bli kvar en lång stund och även ta en pint Guinness.

Innan det blir dags att ta sig till hotellet gör vi en runda kring Eyre Square, parken har en lekpark ihop med ett grönområde där det kan vara skönt att sätta sig och ta del av kommersen från butiker och restauranger. Avslutar kvällen med en Irish Coffee i baren och samtal med Per om hans kommande bok.

Frukost och utcheckning från Harbour Hotel tidigt för att genomföra nästa etapp i vår resa på Irland. Ett dubbelrum här kostar 119 euro per natt och standarden är medelklass beträffande frukost och boendet, men rekommenderas för den som vill ha närheten till centrum men inte bo inne i den direkta ”smeten”.

Bland vackra klipporna vid Cliffs of Moher.
Cliff of Moher. Ett måste när man besöker Irland är att ta sig söderut till Cliffs of Moher. De sluttande klipporna vid havet är otroligt vackra och ett riktigt naturfenomen. Klipporna omsluts av ett vackert grönt grästäckte och slutar tvärt ner i havet. Utsikten från Cliffs of Moher är enastående magnifik. Irland är väl värt att resa till endast för att få uppleva denna enorma, naturliga, storslagna skönhet. Detta hade jag hört tidigare och detta ville vi inte missa. 

Vi är inne på vår resas fjärde dag Nu blir det en timmes bilresa söder ut där vi finner en av de största sevärdheterna på Irland, Cliffs of Moher. Dags att fylla upp tanken med bränsle för att kunna ta oss vidare på denna resa. Åter igen dags för att ta sig på smala och krokiga vägar. Småvägar utanför städerna kan vara riktigt eländiga. Fullt med pott hål och lera som har spolats upp på vägen av regnen. Det finns sällan diken utmed vägarna för att hålla regnvattnet borta. Det kan bli riktigt häftiga pölar ibland.

Det finns mycket väder på Irland, fruktansvärt mycket. Man är förvånad över att det finns väderprognoser i Sverige för fem dagar framåt. Här stämmer morgondagens prognos sämre än den svenska långtidsprognosen. En standardprognos lyder "Växlande vindar, regnskurar och lite sol!" Och den stämmer rätt ofta. Vindarna är normalt ganska hårda och kommer oftast från Atlanten. Det gör att molnen drar förbi väldigt fort. Om man ser ett oväder i horisonten så är det bäst att söka skydd direkt.

Vi närmar oss till slut de majestätiska Cliffs of Moher. Den berömda klippkusten stupar nära 220 meter lodrätt rakt ner i havet och med sina 8 kilometer långa sträcka är en upplevelse att få ta del av denna sevärdhet.

Det ihållande regnet gör att vi funderar på att efter att betalat 4 euro för parkeringen sitta kvar till det värsta ovädret lagt sig men plötsligt blir det uppehåll i regnandet och vi bestämmer oss för att passa på och se denna attraktion. Var beredd att det regnar ofta varför klädseln bör anpassas därefter.

Det blåser friskt när man tar sig från parkeringen fram till utsiktsplatsen och man får vara beredd att försöka hålla sig fast i något föremål för att inte ramla omkull. Utsikten gör att det börjar kittla i mina knän och det är tur att det är en säkerhetsmur mellan mig och avgrunden, det är så att upplevelsen nästan tar andan ur mig. När man kommer fram till O´Briens Tower som står stolt och blickar över klipporna kan man se Aranöarna, Galway Bay, The Twelve Pins, The Maum Turk Mountains i Connemare och i söder ser man Loop Head.

Ett stentorn, O’Briens Tower byggdes år 1835 av Sir Cornelius O'Brien, en ättling till den irländske kungen Brian Boru finns vid klipporna.
Från klipporna erbjuds en av Irlands mest berömda utsikter, en klar dag syns såväl Aranöarna som dalarna och bergen landskapet i Connemara Förutom utsikten är klipporna kända för ett rikt fågelliv, ett paradis för fågelskådare då många sällsynta arter häckar här.

Ett turistcenter, särskilt byggt med tanke på att passa in i landskapet, finns i nära anslutning till utsiktspunkterna vid O’Briens Tower. Det finns även båtturer som går till Cliffs of Moher, dessa utgår från lilla byn Doolin från klockan 12:00, 15:00 och 16:00 dessa turer tar en timma. Även möjligheten att åka till ön Aran och vidare en tur för att njuta av klipporna.

Efter detta besök blir det åter dags att fortsätta resan mot Kilbeggan för att se det äldsta licensierade destilleriet på Irland. Det sveper in mörka moln mot oss och det dröjer inte många minuter innan regnet är över oss igen. Väljer att ta oss via det lilla samhället Gort och sedan väg N 6 mot Loughrea vilket blev en miss, vägarbeten och mötande trafik gjorde att denna väg fördröjde vår resa mot Kilbeggan. Vi hade tid till vårt förfogande men var oroliga för att inte hinna fram i tid innan man stängde för dagen på destilleriet.

Det visade sig att denna oro var obefogad och vi hann också köra fel innan vi kom fram. Då namnen på orterna påminner om varandra kom vi att hamna i byn Kinnegad cirka 2 mil för långt från Kilbeggan.

Besök på världens äldsta destilleri.
Platsen Kilbeggan Destilleri Experience ligger i den lilla byn Kilbeggan bredvid floden Brosna. Det var fel skyltat i byn Kilbeggan men efter att stannat och frågat några bybor hamnade vi rätt. Parkerade vid destilleriets parkeringsplats och därefter kom vi fram till besök centrumet.

En skolklass kom i anslutning till vår ankomst så vad jag förstår lär man sig tidigt vad innebörden av denna verksamhet handlar om. En stolt tradition som lever vidare. Följande fakta framkom av vad vi fick höra om Kilbeggan Distillery. Rundturen i det gamla destilleriet berättar dels om irländsk whiskey historia och dels om livet på destilleriet när det fortfarande var i bruk. Här finns ett lager för whiskey tunnor och man kunde också se tunnbindare arbeta här.

Familjen Teeling, som fram till 2011 ägde Cooley Distillery, köpte redan 1988 rättigheterna till varumärket Kilbeggan samt det gamla, stängda destilleriet med samma namn. En blended Kilbeggan (producerad på Cooley) började säljas och man beslöt också att renovera det gamla destilleriet. Kilbeggan började producera igen 2007 och blev därigenom det äldsta aktiva destilleriet i världen (grundat redan 1757). Idag producerar man såväl malt whiskey som den klassiska irländska varianten pure pot still whiskey. Bara en version av deras malt whiskey har hittills lanserats (i juni 2010) under namnet Kilbeggan Distillery Reserve. Den Kilbeggan som säljs på Systembolaget är alltså en blended whiskey.

Besöket avslutas med provsmakning av sortimentet av Per, jag avstod eftersom jag var bilförare och ville inte utsätta mig för att bli berusad och påverkad av dessa ädla drycker. Middagen avnjöts i destilleriets restaurang vilken kom att smaka bra efter en lång resdag som än inte hade slutat. Nu återstod resan in till Dublin vilket kom att bli en minnesvärd historia.

Att ta sig vidare mot Dublin från Kilbeggan ut på motorvägen var inga större bekymmer, bra skyltat och en bra motorväg och inledningsvis inte så mycket trafik. Det var först när vi närmade oss huvudstaden som trafiken tätnade och det var svårt att hänga med på kartan vilken avfart vi skulle hitta och fortsätta på. Det finns en huvudring kallad M50 och vidare numrerade avfarter till innerringarna in mot centrum och här kom vi på tok fel.

Visste att i centrum finns den 120 meter höga The Spire, ett perfekt riktmärke som gör att man i princip alltid hittar, åtminstone till O’Connell Street, detta hjälpte tyvärr inte mig. Det hela slutade med att vi kom fram till järnvägsstationen och där påkallade hjälp från en taxibil som vänligt lotsade oss fram via de glansfulla kvarteren och parkerna till de nya moderna byggnaderna i den livliga huvudstaden till vårt hotell. Så jag vill påstå att Dublin kan beskrivas som en härlig blandning av supermodernt och väldigt gammal bebyggelse.

Ny incheckning på The Croke Park Hotel och där vi också lämnar över hyrbilen och är glada över att bilresan har gått bra utan några missöden.Besöker hotellets bar där Per och jag tar in varsin Irish Coffee och analyserar de intryck både in- och utvärtes vi fått efter dessa dagar på Irland.

Jag är mycket nöjd med vår resa. Till dig som vill besöka Irland ger jag rådet att ta med varma kläder och skor, regnkläder. Gaeliskan, ett sagospråk som för tankarna till Tolkien och som inte hörs talat någonstans men som är officiellt och står på att alla skyltar. Jag gjorde riktigt bra ifrån mig som förare medan Per läste kartan och påminde mig om att jag skulle hålla till vänster. Det gick bra och var till och med kul.

Drick öl eller whiskey, det är billigare än rödvin. Dublin är för dig som vill spendera pengar, shoppa och dricka öl, Hyr bil och bege dig ut på landsbygden

Vi hade beställt taxi 09:00 från hotellet till flygplatsen vilket gav oss tid att gå runt och se lite grann av flygplatsen och dess butiker då vårt flyg SK 536 skulle avgå 12:15 från Dublin mot Stockholm. Ett strul vid incheckningen från SAS personal gjorde att Per och jag inte kom att få de sittplatser som vi bokat in och betalat för, men det löstes med SAS i efterhand.