Vi startade vår resa från Kimpo flygplatsen i Seoul den 24 oktober 2000, en resa som skulle ta ca: 4 timmar innan vi kom till vårt semestermål Guam. Vid det här tillfället kom vi för första gången i kontakt med flygbolaget Asiana, ett för oss obekant bolag, men med trevlig personal som var tillmötesgående på alla sätt och vis. Det kom att serveras en middag som bestod av kyckling och ris. Eftersom vår resa startade sent på kvällen var jag inte särskilt hungrig, Gunnel och jag hade tidigare hunnit äta middag, varför aptiten för min del inte var stor.

Hafa Adai betyder välkommen och det var de orden vi mötes av vid ankomsten till Guam. Det var personalen vid passkontrollen som tog emot oss på detta sätt. Det märktes att vi kommit till amerikansk mark, vi påmindes om förbud och restriktioner på ön, av typiska reklamskyltar för de stora matkedjorna, men i övrigt ordning och reda. Vi får tag på en taxi vid flygplatsen denna tidiga morgon och chauffören tog oss till vårt hotell, Hilton Hotel i Agana. Efter incheckningen var det dags för oss båda att gå och lägga oss, tröttheten började göra sig påmind efter en lång resa som hade började tidigt den här dagen.

Vart var det då vi hade rest någonstans ?
För min del var begreppet Guam väldigt diffust, hade läst och hört någon berätta lite grann om de strider som amerikanarna utkämpade mot japanerna under 2: a världskriget, men för övrigt var mina kunskaper dåliga. Min nyfikenhet blev större när jag kom i kontakt med personal ur 8: e armén i Korea, för här fanns det soldater och officerare som tjänstgjort på ön och de rekommenderade oss båda att ta tillfället i akt och göra ett besök på denna avlägsna plats uti Stilla Havet. Så det var här Gunnel och jag skulle ha en veckas ledighet från Panmunjom i Korea.

Så lite fakta om Guam.

Guam är en liten ö, en yta av 549 kvadratkilometer, men är den största av Marianeröarna mitt ute i Stilla Havet. Huvudstaden heter Hagåtna, (tidigare Agana). Klimatet är tropiskt, vi hade en medeltemperatur på + 27 C under vår vecka. Under den folkräkning som var 2000 hade Guam 154 805 invånare, detta var en ökning med 16 procent under 1990-talet. Knappt hälften är Chamorros, den polynesiska ursprungsbefolkningen, en fjärdedel filippiner och endast en sjättedel amerikaner. Omkring nio av tio är katoliker.
Engelskan är det officiella språket, men många talar också Chamorro.
Ön Guam har varit befolkad i omkring 4000 år och koloniserades av Spanien på 1500-talet. Efter spansk-amerikanska kriget 1898 övertog USA Guam. Med undantag för japansk ockupation 1941-1944 har Guam fortsatt lyda under USA, med visst självstyre.
Guam styrs av en folkvald guvernör och ett folkvalt parlament som har rätt att stifta lagar om lokala frågor. Invånarna är amerikanska medborgare, men får inte rösta i amerikanska presidentvalet.

Guam är strategiskt viktigt för USA som har flyg- och flottbaser på ön. Här finns stationerat 25 bombplan, B-52 och B-1, för att kunna användas mot Nordkorea. Här utbildas och finns stationerat SEAL-team, ett av amerikanska flottans special styrkor. Guams regering har återfått delar av mark som använts av USA: s militär, men kräver mer. Representanter för Chamorros intressen kräver att marken ska ges till de ursprungliga ägarna, inte till regeringen.

Turismen är Guams viktigaste inkomstkälla tillsammans med verksamheten vid USA: s militärbaser. Även byggsektorn är, i spåren av turismens expansion, av betydelse. Den offentliga sektorn svarar för 32 procent av de anställda. Guam har särskild frihandelsstatus och hamnen Apra fungerar som viktig omlastningspunkt för transporter till hela Mikronesien. Den filippinska råttsnoken, som planterades in på Guam under 1960-talet för att bekämpa öns alla gnagare, har förökat sig dramatiskt och blivit ett stort problem.

Vårt program under vistelsen på ön blev några turer med den ”trolley” som tog hotellets gäster till shoppingcentrum som låg utanför centrum av Agana. Här kunde vi finna svenskt brännvin som var tillverkat i Motala, då förstod vi plötsligt att världen kan inte vara så stor när man kan finna dessa ädla drycker så långt hemifrån. I övrigt kände man igen allt krims krams som kan beskådas på alla dessa marknader runt om i landet. Att handla vykort ingick som en självklar sak, att höra av sig till vänner i när och fjärran har blivit ett måste för oss båda. Att sedan om möjlighet ges, även slå en signal ”hem” till Sverige via telefon, förgyller upplevelsen för mottagaren. Jag provade att ringa Livgrenadjärgruppen, och fick möjlighet att prata lite grann med Christina Isaksson på expeditionen, kul att höra hur läget var på ”gruppen” och även orientera om vår resa på Guam. Huvudpostkontoret i Agana besöktes och Gunnel som ”expert”, hon arbetar ju till vardags som lantbrevbärare hemma i Sverige, visiterade av lokaler och personal blev mest imponerad av alla de vackra frimärkena som användes. Besök på ett krigsmuseum som visade det mesta om hur japanerna ockuperade ön efter attacken mot Pearl Harbor i december 1941 och fram till dess att de japanska styrkorna kapitulerade den 21 juli 1944. Efter besöket inne i museet var det sedan dags att vandra längs Tumon Bay och nu se de monument, minnesmärken och stranden där själva landstigningen skedde. Här fanns även grottor och befästningar som de japanska styrkorna hade förskansat sig i. Att ta sig in i grottorna var inte tillrådligt, dessa var delvis igenväxta och i dåligt skick, ödlor och andra kräldjur fanns det också gott om, så några strapatser och upplevelser i anläggningarna här blev inte aktuella, även om en kittlande känsla att besöka dessa fanns för oss båda.
Efter det här besöket bestämde vi oss för att nästföljande dag åka runt ön med en guide för att se mer och höra om händelserna på Guam. Att sedan vandra tillbaka till vårt hotell, efter dessa upplevelser vi fått under den här dagen var skönt. En sol som värmde oss, och gav en fin solbränna var bonusen vi fick efter det här besöket.
Ofta så tog vi poolen i besittning fram på kvällen, skönt att efter de utflykter som gjordes, ta en öl vid poolkanten och därefter förbereda sig inför de olika arrangemang som hotellet ordnade för gästerna. Det var artistframträdanden av olika slag, mest lokala förmågor som dansade, spelade och sjöng. Barberqué, massor av god mat, inte minst alla frukter var en syn och smakupplevelser för alla läckergommar. Här fanns med andra ord ett kulinariskt eldorado för alla.

Påföljande morgon var det då dags att följa med vår guide runt ön. Vi åkte i en lokalt hyrd bil och nu kom vi att få ta del av platser vi inte tidigare kunnat se. Stannade till vid en plats där tidigt chamorrerna hade sina bofästningar, husen hade varit byggda på stenpålar detta för att förhindra påverkan av väder och hårda vindar. Man har som oftast stora tyfoner som orsakat stor förstörelse på ön. Man har haft vindstyrkor på 70 sekundmeter i byarna och dessa har praktiskt taget jämnat delar av ön med marken. Vi åker vidare upp på en stor höjd några kilometer söder om Agana. Här ger oss nu guiden en mer eller mindre taktisk terrängorientering, han beskriver den amerikanska invasionen av Guam, det finns kartor som beskriver de olika förbandens framryckningar och man kan se även ”spår” i terrängen efter de strider som varit i form av skyttevärn. Att från den här höjden som japan se alla dessa amerikanska soldater framrycka måste ha skrämt även den mest modige. Ja om han var den mest modige vet man väl inte, men nu så kommer historien fram om sergeanten Yokoi. Det var den soldat som man fann den 25 januari 1972, efter ha gömt sig i djungeln på Guam under 28 år. Han överlevde med mycket liten kontakt med civilisationen, man fann honom i en grotta vid Talofofo river efter att ha följt efter en vad man misstänkte boskapstjuv. Här i grottan fann man uniformen, vapen och andra militära tillhörigheter. Yokoi hade livnärt sig på vilda djur han tagit i fällor, räkor, fisk, råttor och i övrigt vad djungeln har att ge. Han hade endast rört sig under natten för att inte bli upptäckt. Efter det att Yokoi gett upp fördes han tillbaka till Japan där han togs emot som en stor hjälte. Livet i Japan nu under 70 talet och fram till 90 talet var inte vad Yokoi var van vid, utan han återvände åtskilliga gånger till Guam där han besökte sin grotta men även besök på Jeff´s Pirat grotta (en restaurang) inte långt från hans egen. Sergeant Yokoi dog i en hjärtattack 82 år gammal den 22 september 1997. Han är begravd vid Nagoyas kyrkogård Japan.
Vår guide tar oss till grottan där Yokoi bodde och vi gör även ett besök vid Jeff´s Pirat grotta, dvs. restaurangen, här stannar vi till för lunch, fisk av någon sort jag inte kommer ihåg, men det var gott att få något i magen. Så var det dags för avfärd igen. Nu åker vi norr ut och kommer snart till Two Lovers Point. Guiden talar om för oss att är det bara en plats som skall besökas på Guam, då är det just Two Lovers Point. Här kommer nu sägnen som vi fick den berättad. Det var två förälskade som inte kunde få varandra, flickan var bortlovad till en spansk kapten. Flickan var förälskad i en ung Chamorro. Han var stilig, välväxt och hade djup bruna ögon. När fadern fick vetskap om deras förälskelse lät han ordna med bröllop omgående med den spanske kaptenen. På morgonen för bröllopet smet flickan iväg till klippan där hon hade bestämt möte med sin älskade Chamorro. De älskande knöt ihop sina hår till en knut, kysstes en sista gång och där efter hoppade de tillsammans utför den branta klippan ner i havet. Sedan den här händelsen så symboliserar den här klippan den sanna kärleken för alla invånare på Guam.
Vår guide tar oss till slut till guvernörspalatset, ett pampigt ställe, här får reda på att guiden vi haft hjälp av är nära släkting till den sittande guvernören.
Fulla av intryck och historiska minnen var det nu dags att återvända mot Korea igen. Vi lämnar hotellet vid midnatt och lyfter från flygplatsen 02,30. Det var jobbigt att behöva resa på de tider som vi blev bokade på, varför jag rekommenderar eventuella besökare att planera tiden ordentligt med resebyrån innan man åker.

Vill till slut delge er något ur de lagar som fortfarande gäller på Guam.
Det finns män på Guam vars fulltidssysselsättning är att resa landet runt och beröva flickor på oskulden. De betalar dem dessutom för äran att få haft sex med dem för första gången... Och skälet är: Enligt Guams lag så är det absolut förbjudet för oskulder att gifta sig.

Så är inte detta ett skäl nog att flytta till denna vackra ö i Stilla Havet?

Med hälsningar
Gunnel och Hasse Zettby