Är den hamn på ön också känd som North Mine Wharfe. North Dock, är vänd i riktning mot provinsen Bataan och är den viktigaste hamnanläggning av ön Corregidor.
Om du letar efter en oförglömlig upplevelse skall du besöka Corregidor.
Skyddad av Corregidor s terräng, fanns denna välbevarade fästning som var relativt väl dolt från fiendens artilleri och flyg. Dessa 12-tums mörsare kunde skjuta antingen 700 pund eller 1000-skal pund och hade en maximal räckvidd på strax över 8 miles. Batteri Way var den sista kanonerna som slutade att verka från ön.
Corregidor Island är det enda stället i Filippinerna som kan ge dig att avlägsna ö känsla av isolering och ensamhet, men ändå så nära Manila. Det är en ö som vaktar ingången till Manila Bay,
Från denna utsiktspunkt uppe på taket kunde man se hur kanonerna nu ligger bredvid sina lavetter. Japanerna försökte att sätta tillbaka dessa 10 tums kanoner i lavetterna, men deras försök var förgäves då amerikanskt artilleri och flygbombningar blev för kraftigt.
Kilometerlånga Barracks. Utan tak och som ett skelett men majestätisk anda fick jag under en sommarhimmel se denna kilometerlånga byggnad. Den är en mäktig symbol som för tankarna till hur soldaterna var förlagda på ön Corregidor under andra världskriget. Byggnaden var 1.520-fot, i tre våningar. Byggnaden återspeglar arkitektoniska projekt användes av amerikanerna under det sena 1920-30 talet. Byggnader och befästningar på ön bär en tydlig utseende som kännetecknar en svunnen tid. Denna byggnad ligger på Topside av ön.
Beläget vid mynningen av Manila Bay och med en av de bästa naturliga hamnarna i världen, är det fem öar som tillsammans benämns Corregidor. Den största ön, där gruppen fick sitt namn är formad som ett grodyngel, och som tycks stå på vakt i den smala kanalen mellan spetsen på halvön Bataan och rund ytterkant på provinserna Cavite och Batangas.
Monument of Eternal Flame.
På en höjd med utsikt över Corregidor finns detta monument (stålskulptur) som symboliserar en strimma av hopp, mod och frihet för de människor som kom att hamna i det drama som andra världskriget var.
The Pacific War Memorial består av ett komplex med flera monument. Huvuddelen av konstruktionen är en rotunda med ett öppen cirkulär takfönster i sin kupol som gör att man får solljuset under dagen. Under takfönstret finns en cirkulär marmor altare, som är direkt upplyst av solen. Den 6 maj klockan 12:00 hålls en tyst minut, det var exakt den tidpunkt då Corregidor och Filippinerna föll i händerna på den japanska kejserliga armén.
Många människor, de flesta veteraner, besöker ön på grund av sin historia. Idag är Corregidor ett historiskt minnesmärke och turistmål. De flesta av de krigshärjade byggnaderna har inte återställts, men har istället varit kvar i vördnad för den filippinska och amerikanska soldater som dog där. Stående på den högsta delen av Corregidor s västsida är Pacific War Memorial, som byggdes av Amerikanska regeringen att hedra den filippinska och amerikanska soldater som deltog i andra världskriget. Den stod klar 1968 till en kostnad av tre miljoner dollar.
Inne på museet kunde man få en överblick hur ön Corregidor ser ut på en skiss. Jag tycker den ser ut som en spermie medan andra tycker den liknar ett grodyngel.
Museet invid minnesmärke innehåller bitar här och där från kriget - uniformer, porslin, vapen, modeller skala, och fotografier. Här hittar jag en av de skärmmössor som MacArthur använde.
Passade på att bli fotograferad framför denna staty vilket symboliserar vänskapen mellan de båda länderna som kämpade mot japanerna under 2: a världskriget.
Förläggningen för de högre officerarna, även dessa som ruiner. Till vänster vid ingången till Pacific War Memorial finns ruinerna av en biograf (Cine Corregidor), Den uppfördes under tiden före kriget för att tillgodose underhållning av garnisonen personal samt deras familjer.
På paradplanen kunde man finna en del äldre vapen som hade används i kriget.
Filippinska-American Friendship Park
Parken är till minne av nära vänskap och kamratskap mellan Filippinerna och USA i tider av krig och fred som skildras av tio meter höga statyer av en filippinska och amerikansk soldat. En minnestavla i parken är försedd med följande uttalande: I dessa helgade miljöer där hjältar sömn kan askan skingras med vinden och bor i hjärtat på dem som blev kvar. De dog för frihet rätt och i Guds ögon.
Lorcha Dock, General Douglas MacArthur Park.
Det var vid denna plats som general Douglas MacArthur den 11 mars 1942 gick ombord på PT (Torped) Boat 41 under befäl av löjtnant John Bulkeley vilken tog generalen till Bogø docka av Del Monte Ananas Canning fabrik i Misamis Oriental. Där han fortsatte senare till Australien med flyg. Endast ruinerna av hamnen kan nu ses bortsett från rostiga spår av ett gammalt järnvägsnät som förband Lorcha Dock med Malinta Tunnel. Dessa järnvägstransporter tog inte enbart personal till olika delar av ön, här transporterades snabbt och effektiv ammunition och krigsmateriel till tunneln.Denna park har en stor bronsstaty som uppfördes i hans ära nära ruinerna av Lorcha Dock. Hans berömda tal "jag återkommer" finns inskrivet på en minnestavla vid statyn.
För att verkligen njuta av sin vistelse i Corregidor, behövs mer tid för att uppleva allt som den har att erbjuda. Hela ön är grön hela med sin skog och frodig vegetation. Det finns en mängd olika blommor och orkidéer och några djur såsom apor, inhemska vilda kyckling och fåglar som har förts över till befolka ön.
Hotellets restaurang har ett brett utbud av lokala och utländska rätter som säkert kommer att smaka bra. Bredvid hotellets lobby finns en bar och lounge där du kan träffa andra hotellgäster eller bara ta några San Miguel öl.
De stora kanonerna på Corregidor 1941 användes till stöd för filippinska och amerikanska försvaret av Bataan. Ön invaderades av japanska trupper som övertog de befästningar och vapen som amerikanarna lämnade efter sig. Den 22 januari 1945 Corregidor återtog amerikanerna ön efter blodiga strider.
Malinta tunnel ligger öster om Bottomside. Tunnelbygget tog ungefär 10 år. Arbetet inleddes ursprungligen 1922 och den var färdig under 1932. Den 835 meter långa öst-västliga passagen utgjort huvudtunneln som är 24 meter bred och höjden på toppen av dess valv är 18 meter. Tunneln hade grävts igenom berget och erbjöd fullständigt skydd mot artilleri eller flyg attack. Här inrättade MacArthur sitt högkvarter (USAFFE). Tunneln utformades ursprungligen för att hysa stora mängder ammunition, mat och förnödenheter, samt ett underjordiskt sjukhus med en 1 000-säng kapacitet.
Japanese Garden of Peace
Vid denna minnesplats fanns en 10 meters Buddha staty med en reflekterande pool. Här fanns även ett Shintotempel med minnesmärken från japanska soldater. Detta används också som ett område för bedjande japanska krigsveteraner, familjer och anhöriga till japanska soldater som tjänstgjort eller dödades i Corregidor under andra världskriget. Dessutom visas i trädgården luftvärnskanoner som är kvarlevor från kriget. En liten paviljong med några japanska minnessaker från andra världskriget som fotografier. Byggandet av denna trädgård blev möjligt tack vare medel som genereras av en Japan-baserade privat grupp.
Björn och jag tog bussen från Ormoc City till staden Baybay. Restiden blev drygt en timma på dåliga vägar med en buss som jag var rädd för skulle kunna sluta fungera under vår resa. Här skulle Göran Wigren, besiktningsman i Mjölby få en hel del att kunna anmärka på.
Vid framkomsten till Baybay gjorde hungern sig påmind. Vi hamnade i en födelsedagsfest och där Björn gjorde sig populär när han sjöng för jubilaren.
Vi fick beställa vår måltid vid köket, ivrigt hjälpta av hjälpsamma damer som ville att vi skulle veta vad det var för rätter som fanns att tillgå.
Vissa typiska filippinska rätter som smakade mycket gott.
Jollibee var en snabbmatskedja som påminner mig om McDonalds. Det sägs att 60 % av alla studenter har erfarenheter av att arbeta i dessa snabbmatskedjor under sin studietid.
Tagbilaran Airport är den största flygplatsen i Bohol. Det ligger ca 5 minuter från hjärtat av staden. Vid ankomsten måste man vänta för incheckat bagage på transportband som görs vid större flygplatser. Om du inte har checkat in bagage, då kan du vara ute på flygplatsen på mindre än en minut. Flygplatsavgifter P20.00 för terminal avgift.
Typiska filippinska rätter ofta med inslag av fisk och ris. Smakar faktiskt riktigt gott.
Jag kunde knappt tro vad jag fick uppleva när vi besökte den nyaste och för närvarande största köpcentrum på Bohol. Samtidigt med kommersen pågick en högmässa, hur skulle det se ut om man tillämpade det på IKANO huset i Linköping. För utlänningar, bör det påpekas att man inte kan ta sina väskor till butikerna. Du förväntas lämna dem nära ingången och får en pollett i utbyte av väskan.
Vi kom att träffa på dessa små filippinska barn när Björn och jag besökte den lilla staden Calape.
Jag fick tillfälle att både klippa naglar på mina tår och fingrar. En mycket noggrann genomgång som var väl värt sitt pris.
Att bli hembjuden till en filippinsk familj var intressant. Här bjöds på mat och dryck vilket roade oss allihopa. Vi är många som rest genom små byar i Sydostasien och mötts av leenden och trevlig ortsbefolkning. Vi vet att de lever ett ganska fattigt och ibland hårt liv. Men kan vi verkligen föreställa oss hur det är att leva på landet i Asien?
Att blanda öl och vin är väl inget Carl-Jan Granqvist skulle rekommendera, men Björn och jag tog seden dit vi kom och provade på detta.
Här är det offentliga marknadshuset i Calape. Härifrån kunde man ta bussen ner till Tagbilaran eller passa på att se de närmaste omgivningarna med en tricycle.
Tuppfäktning är en vadhållningssport där två tuppar fås att strida mot varandra. Man fäster rakbladsvassa knivar på tupparnas ben. Striden leder till att den ena tuppen dör. Åskådarna ges möjlighet att satsa pengar på vem som ska vinna.
Tuppfäktning är eller har varit populärt och en allmänt accepterad kulturell tradition i stora delar av världen inte minst på Filippinerna.
När striden är över bjuds den döde tuppen ut till försäljning.
Lite sol i samband med att Björn och jag åkte runt och visiterade av några intressanta platser på Bohol.
Utsikten från min bungalow på Bohol Tropic var det inget fel på. Suluhavet i bakgrunden var vackert turkosblått och att badat här i det salta vattnet gör gott till både kropp och själ.
Postkontoret i Baybay. I Sverige finns det väl inga sådana här inrättningar kvar?
På toppen av Hill 120, även kallad Catmon Hill. Det var här som den amerikanska flaggan först hissades efter det att MacArthur återkom till Filippinerna den 20 oktober 1944,
Här tog man inte fel för att hitta höjden 120.
Här är den okände amerikanska soldatens grav.
Jag finner även en mindre japansk minnestavla som påminner om de japaner, filippiner och amerikaner som dött i striderna.
Överallt där jag kom på Filippinerna fanns detta fortskaffningsmedel.
General Douglas MacArthur tillsammans med bland annat den filippinske presidenten Sergio Osmeña. De steg i land på Leyte den 20 oktober 1944. Statyerna är 1,5 gånger större än naturlig storlek och står i en pool
Här kan man också se MacArthur fotspår från Leyte landningen.
Palo var den första staden befriades från japanerna i andra världskriget med landning av MacArthur och de amerikanska styrkorna frigörelse den 20 oktober 1944, på Red Beach.
Här är min chaufför Francisco som tog mig runt på Leyte.
Imelda Marcos hade en vacker plats att besöka när hon ville få en stund för bön.
Stranden till fastigheten var det heller inget att klaga på. Här kunde man gå i sanden och njuta av den vackra utsikten mot havet.
Att bo i denna byggnad med all den hjälp man vill ha skulle väl ingen vilja missa. Imelda Marcos tog alla möjligheter att leva i lyx.
Här hittade jag ett risfält som det var dags att skörda.
Det är viktigt med livsmedelstrygghet, men folk har glömt det i ruschen efter industrialisering. Man måste, på lång sikt, komma ihåg att alla dessa människor faktiskt måste ha något att äta.
Att odla ris är ganska komplicerat. Det krävs mycket vatten och ett avancerat system för att kunna dränera vattnet. Men det svåraste är att hålla fåglarna borta från att äta upp och förstöra risplantan. Många jordbrukare har byggt ett par fågelskrämmor och hängt upp tygtrasor lite här och var för att försöka skrämma bort fåglarna.
Risfält
Abacá är fibrer från träd som skördas för att användas till rep, mattor, papper mm. Fibrerna är mycket starka, flexibla och tåligt. Då det är motståndskraftigt för saltvatten används det även i trossar. Den används även i hattar och andra produkter där den skapar snygga mönster.
Jag hittade en simbassäng med sötvatten ute i djungeln. Här kunde man få ta sig ett bad om andan föll på.
Utsikt över havet i Baybay.
Här är hamnkvarteren med fullt av sina olika barer och go-go barer i Baybay.
Vi passade på att titta in på en av dessa mysiga restauranger för att stilla den värsta hungern innan det var dags att åka in till borgmästarens bjudning vid universitetet i Baybay.
Det är rätt länge sen jag lade märke till en solnedgång, men i dag hände det när vi var på väg till vårt hotell för att göra oss i ordning för mötet med borgmästaren i Baybay.
En speciell företeelse är de så kallade jeepneys, som från början var ombyggda militärjeepar som utsmyckats med färgglada mönster.
En fikapaus i väntan på färjan från Ormoc skulle gå till Cebu. Betalade endast 10 pesos för kaffet. Fy vilket skitit vatten hon hade till kaffet.
Landet har stora fiskeresurser både i havet och i dammar i inlandet. Fisk och räkor går på export till Japan. En stor del av fisket sker i småbåtar nära kusten. I vissa områden har fiskbeståndet minskat till följd av överfiske och vattenföroreningar.
Det var alltid vackert att kunna se när solen gick ner i havet. Skönheten finns som bekant i betraktarens ögon.
Chocolate Hills (Carmen) - Ett av världens underverk, 1 268 kullar som under torrperioden, förvandlas till brunt och därför kallas choklad kullarna. The Chocolate Hills är förmodligen Bohol mest kända turistattraktion. De ser ut som jättelika mullvad kullar, eller som vissa säger, kvinnors bröst, och påminna oss om kullarna i ett litet barns teckning.
Ett skogsparti där amerikanska staten hjälpt till ekonomiskt med att plantera denna skog vilket skilde sig mot den djungel jag annars såg.
Fick prova på att ta mig över en hängbro som var tillverkad av bambu. Det gick lite vingligt men jag kunde ta mig över helskinnad. Men frågan var är det starkt nog? skulle jag våga gå till andra sidan.
Jag tog en tur på en av de kända flytande restauranger som trafikerade Loboc River. När båten avgår börjar buffén. På mitt bord alla typer av filippinska delikatesser presenteras, och medan man äter, kan jag njuta av grönskande landskapet som sakta glider förbi mitt bord där jag äter. Det är små utombordare som går för fullt för att flytta färjan mot strömmen.
På vissa punkter längs resan finns djärva barn som klättrat upp i en stor kokosnötsträd ut över floden för att sedan hoppa i vattnet mycket nära den flytande restaurangen.
Denne glade spelman underhöll passagerarna på färjeturen. Tyvärr sjöng han väldigt tyst varför det var svårt att hänga med i sången.
Livet längs floden pågår som den måste ha gjort i århundraden, med barn som simmar, människor som passerar i små bankas eller kanoter.
Loboc Children's Choir består av trettio elever mellan nio och tretton år gamla, som alla deltar i Loboc centrala Elementary School. De underhöll passagerarna med sång och musik när vi stannade till vid deras brygga.
Den filippinska apan Tarsius är ett egendomligt smådjur. Det är faktiskt en av de minsta kända aporna, inte större än en vuxen mäns hand.
Den är mest aktiva på natten, lever på en diet av insekter. Enligt folktraditioner har det ibland sagds att spökdjur äter kol, men i själva verket hämtar den insekter från träd. Den här lilla krabaten finns på öarna Samar, Leyte, Bohol och Mindanao i Filippinerna.
Här var det något annat trevligt djur som uppskattade att jag kliade denna på huvudet.
Den här pytonormen längd är cirka 23 meter och den har en uppskattad vikt på cirka 300 kg. Det skall vara den största pyton i fångenskap Den kallas för Prony.
Blood Compact Site I Tagbilaran City
Den plats där "Sandugo" ägde rum, en blod kompakt mellan Miguel López de Legazpi Spanien och Rajah Sikatuna på Bohol. Blodet betraktas som det första fördraget om vänskap mellan två olika raser, religioner, kultur och civilisation. Ett fördrag som bygger på respekt och jämlikhet! En plats där du kan fördjupa dig i historien!