YAP är drömmen om Stilla havet – och för den som vill långt från omvärlden

Nästan så långt bort från Sverige som det går att komma. Mitt i Stilla havet, hundratals mil från närmaste land, ligger Mikronesiska federationen som omfattar fler än 600 öar och atoller som tillsammans täcker en havsyta om 2,6 miljoner kvadratkilometer (fem gånger Frankrikes yta), medan landytan är endast 700 kvadratkilometer (ungefär som halva Öland). I öst-västlig riktning breder övärlden ut sig 290 mil.

Om du tänker förverkliga din dröm så bör du planera en del. Du bör välja ut någon eller några önationer som du vill resa till beroende på hur lång tid du kan vara borta. Flyg och båtar går inte hur många som helst, Söderhavet är glest befolkat och ibland finns inte mer än ett par flyg i veckan dit du vill resa. Ibland kan flyg och båtar försenas av olika anledningar och då gäller det att inte ha bråttom. Det har inte invånarna själva utan de tar det lugnt.

Mikronesiens öar inkluderar Marshallöarna, Guam, Marianerna, Palau och Mikronesiska federationen. Mikronesien betyder de små öarna. De mikronesiska öarna har några av de renaste och mest orörda reven i världen. Vattnet är perfekt för dykning, snorkling, och att njuta av det unika marina livet.

Mikronesiska federationen är en förbundsrepublik med fyra delstater: Yap, Chuuk, Pohnpei och Kosrae. Chuuk består av omkring 300 öar, Kosrae bara av fem. Så den som vill fly från omvärlden snarare än att kommunicera med den har alltså hamnat helt rätt på den lilla atollen Yap.

Ungefär storleken av Manhattan-minus byggnader, betong och folk ligger Yap på den västra kanten av Mikronesiska federationen (FSM), en samling av små öar som blev ett land 1986.

Det är fyra flygkontakter i veckan med omvärlden, två ankomster på onsdagar från Guam och Palau, en på torsdagar och en på lördagar bådfrån Guam och Palau. Så man blir verkligen isolerad här. Men, överallt är befolkningen vänliga och nyfikna. Övertygad om att det kommer att bli en intressant resa för mig.

Tankar i Höstmörkret

Ja, nu närmar sig julen med stormsteg och jag har mina tankar åt annat håll. För egen del har den traditionen i stort sätt dragit igång ganska tidigt i december för att lika tidigt avsluta den samma när nyårsfirandet är överstökat. Bra eller dåligt? Ja säg det, men på något sätt får hemmets alla ljus, tomtar och övrig julglädje mig att enklare övervinna decembermörkrets förbannelse, som, det måste jag erkänna, jag personligen får allt svårare att stå ut med för varje år som går.

Vintersolståndet är den tidpunkt på året då solen står som lägst på himlen på norra halvklotet. Fråga mig inte varför, men jag blir närmast deppig av att kvällens mörker kommer smygande redan vid tretiden på eftermiddagen, och då bor jag ändå inte uppe i landets nordligaste delar med decembermörkret nästan dygnet runt.

Fast sanningen att säga så har detta vintermörker trots sin depressiva inverkan på sinnestillståndet inte hindrat mig från att även fortsättningsvis smida planer inför kommande utlandsresor. För många som älskar snö så kom den till slut den 27 december i trakten av Linköping. Nu blir inte mörkret så påtagligt utan nu ljusnar det mer vilket innebär att det blir mycket lättare att gå upp på morgonen när det inte är helt kolsvart ute.

Så nu är det funderingarna som pockar kring en resa till Yap, en liten atoll i Stilla havet som blev en bortglömd krigsskådeplats under andra världskriget slutskede 1944.

Planeringen inför resan

Då det fortfarande är gott om tid innan avresan behöver jag se över försäkringar, vaccineringar, läkarbesök, läkarintyg, mediciner, bagage, ESTA dvs. ansökan om inresetillstånd till Guam, räkningar och övrigt som plötsligt infinner sig. Inte minst kolla upp att min kamera fungerar tillfredsställande. Fick också erbjudandet att låna min vän Lars Nilssons videokamera vilket jag tacksamt tog emot. Så nu har nedräkningen börjat.

När man ska ut och resa är halva resan just planering och funderingar inför resan. Funderingarna kom fram efter kontakter jag haft med mina australienska bekanta, Peter Flahavin och Stan Gajda. Båda dessa gentlemän har ett mycket stort kunnande om händelserna under andra världskriget i Stilla havet vilket gett mig inspiration att på plats ta del av vad som utspelades där och även Stan Gajda gett mig en kontaktperson vid namn Marcillus Bagewa som jag kommer försöka kontakta på Yap. Har surfat runt och hittat bildmaterial och hänvisningar i olika media, så utifrån detta bestämde jag mig att Yap skulle bli mitt resmål denna gång.

Fredrik Eng på Big Travel i Linköping har tålmodigt hjälpt mig att sy ihop resan, vilket varit puzzel i sig. Tider som skall stämma med de olika anslutningsflygen och boendet i bl.a. Tokyo. Fick ett paketpris på resan som slutade med drygt 15 500 SEK, i mitt tycke överkomligt och dessutom med bra flygbolag gjorde mig nöjd.

Förfrågan till olika hotell på Yap gjorde jag efter att flygresan bokades. Till min hjälp att hitta ett lämpligt boende var jag inne på Tripadvisor och fann hotellet ESA Bay View Hotel i staden Colonia. Mail kontakt och snabba svar från Francy (receptionisten på hotellet) fick mig att bestämma att boka detta hotell.  Efter planering och funderingar blev tankar äntligen till verklighet när jag bokat både resan och hotellet.

Under tiden jag kommer att besöka ön är det fullbokat på de flesta hotell redan nu. Detta förstår jag med tanke på firandet av 48:e internationella Yap dagarna som drar till sig mycket folk från när och fjärran. Det här är det största firandena på Yap, dessa två dagar är den största kulturella firandet på ön. Normalt inträffar detta den 1 till 2 Mars varje år, men eftersom det är ett ”skottår” 2016 blir det den 29 februari till 1 mars 2016. Här gäller det att vara ute i tid om man vill besöka detta evenemang.

Tanken för mig är att dokumentera en annan kultur och livsstil. Yap är förmodligen en av de mest bevarade kulturer i hela Stilla havet där samhället är tillägnad att upprätthålla kulturen in i framtiden.
Skall också hinna med och besöka de mest intressanta militärhistoriska platserna på Yap. Det kommer bli en utmaning av att följa upp händelserna som utspelades här i slutskedet av andra världskriget.

Förhoppningsvis med lokal guide blir det en ”fältövning” för att se var de japanska styrkorna fanns grupperade under kriget men även försöka tala med lokal befolkningen om händelserna på Yap. Ett bra underlag har jag fått av Stan Gajda på olika platser runt den gamla flygplatsen.

Att befinna sig på resande fot är en härlig känsla, oavsett om man väljer en charterresa eller reser på egen hand. En resa är berikande på väldigt många sätt och oftast ger den mersmak för att börja planera nästa äventyr. En packad resväska eller en ryggsäck förmedlar en känsla av frihet och med biljetten i hand är man nu klar för avfärd. Att resa ensam gör att man får tänka och handla på egen hand utan att kunna rådfråga någon vilket kan ha både positiva men även negativa sidor.

Reseberättelse

Resan gjordes under tiden 22 februari till 3 mars 2016.

Fylld av förväntan när jag satte mig på bussen som avgick redan 05:55 från Linköping Fjärrbussterminal. Bussen tog mig direkt upp till Arlanda vilket kändes skönt, nu skulle jag kunna vila lite grann på uppfärden utan att behöva något byte i Stockholm vilket annars varit brukligt då jag åkt buss tidigare till Arlanda. Mina tankar kom att röra sig om att jag packat ner allt väsentligt som skulle behövas under min resa. Biljetter, pass och pengar var kontrollerat flera gånger, i mitt handbagage fanns saker som skulle kunna vara bra att ha tillhands under flygresan.

Bussen anlände på utsatt tid 09:45 till terminal 5, tog mitt bagage och beger mig till incheckningen för SAS, numera får man checka in själv i de automater som SAS använder sig av. Därefter får jag ändå gå fram till disken och väga in mitt bagage, visa upp mitt pass och till slut hänvisad att lämna min väska vid speciell inlämning av bagage.

Äntligen är incheckningen klar, nu väntar två flygningarna som ska ta mig till Köpenhamn vidare till Tokyo med SAS, en resa på effektiva 12 flygtimmar. Funderar nu på hur min väska skall komma fram till YAP, hur kommer incheckningen gå till på Narita i Tokyo med flygbolaget United till YAP via Guam?

Väl i transithallen slappnar jag av och passar på att se mig omkring i de olika butikerna. Kopplar av med en öl på en av dessa pubar som finns att tillgå. Kan också se att man byggt till och ändrat en del inne i terminalbyggnaden sedan jag senast var här.

Tanken på att resa med tåg till Arlanda fanns inte för mig, detta på grund av alla dessa förseningar som SJ fortfarande dras med. Det är viktigt att vara i tid till incheckningen, däremot kommer jag åka tåg i samband med återresan eftersom tiderna passar bättre vid detta tillfälle.

Flyg med SAS SK 1423 Stockholm (Arlanda) – Köpenhamn (Kastrup)
Det är fortfarande osannolikt att nu är jag på väg. Tankarna sysslar mer med vardagen hemma än den förestående resan. Än har allvaret inte börjat, men gradvis slussas jag bort från det svenska hemvanda. På planet till Köpenhamn är vi fortfarande kvar i svenskt territorium med svenska flygvärdinnor vilket känns tryggt. Ett nyrestaurerat Kastrup tar emot med dis och mulet väder det är 8° varmt. Här möts man med en blandning av nationaliteter på flygplatsen som fascinerar mig. Javisst ja, det var så här det var. Det blir 2 ½ timmars väntan innan det är dags för ombordstigning med nästa flight mot Japan.

Flyg med SAS SK 983 Köpenhamn (Kastrup) – Tokyo (Narita)
Som alltid förvånas man över att så mycket folk får plats i en Airbus 340-300 och att det tar lång tid att borda flygplanet. Det finns plats för 266 passagerare och flygplanet är nästan fullbelagt. Alla passagerarna har nu en lång resa framför sig på 11 timmar. Nu är det måndag och avgångstiden blev nu ändrad till 17:15 och beräknad landning tisdagen 12:00.

Det är i sanningen en silverfågel som ger sig iväg österut. Planet är fräscht och men flygstolarna ger inte så mycket benutrymme som jag hade önskat. Skönt att då ha en plats intill gången vilket gör det möjligt att kunna sträcka ut benen.

Betjäningen är inte så snabb. Normalt sett, bara några minuter efter att skylten ”Fasten seat belt” är släckt brukar drickavagnarna ute. Inte heller några våtservetter tilldelas passagerarna i ekonomi klassen. Efter nära två timmar tar man upp beställningen av drycker till middagen, för mig blir det en gin/tonic, en whisky och en flaska rött vin. När middagen serveras har det mörknat och vi flyger över den ryska kontinenten, det tar inte lång tid innan jag slocknar in. Vaknar vid ett flertal tillfällen; vrida, vrida, vrida på kroppen, det är inte bekvämt att sova i en flygmaskin under så många timmar.

Timmarna går, klockan 10:00 anser besättningen att det är morgon, de tänder upp i kabinen och en enkel frukost serveras. Det struntar jag i för nu är jag som tröttast och vill bara sova men avvaktar landningen i Tokyo. Det är osannolikt att jag nu nått mitt första mål på resan som jag planerat så länge.

På flygplatsen Narita beger jag in till transithallen för att hitta till incheckningsdisken för United Airlines, här hämtar jag nya boardingkort för både resan till Guam och till YAP. Det är gott om tid innan avgången till Guam vilket känns betryggande, inte minst när man kommer till en plats man inte tidigare besökt. Får nu gått om tid att äta en sen lunch på en av dessa restauranger inne på flygplatsen.

Flyg med UA 197 Tokyo (Narita) – Guam (A.B. Won Pat Intl)
När man flyger över Söderhavet slås man av en tomhet. Här sitter man timme efter timme i sin flygfåtölj och spejar ut mot en tom mörk havsyta, och över en ”öken” av vatten. Sällan syns några tecken till land. Vattenvidderna är enorma och öarna försvinnande små. Det är fantastiskt att föreställa sig hur de första söderhavsborna i sina segelkanoter en gång korsade dessa väldiga havsvidder, på jakt efter nya öar att befolka.

Mitt flyg blev försenat vilket gjorde att det blev bråttom att ta sig genom de olika kontrollerna på Guam för att hinna fram till det väntande flyget som skulle ta mig vidare till slutmålet Yap. Som tur var hade jag anmält till flygvärdinnorna på United om min anslutning, vilket i sin tur orienterat flygplatspersonalen om den sena ankomsten för mig så det var att med andan i halsen att springa till ”gaten” för avgången till Yap.

Flyg med UA 185 Guam (A.B. Won Pat Intl) – Yap (International)
Till Yap gick flyget vid midnatt, även om flygresan enbart tog 1 ½ timma var jag trött när man landade in på flygplatsen. På flyget hade jag fått underlag om VISA att fylla i, som turist får man ett 30 dagars om man har ett giltigt pass och en retur biljett från Yap. Vid immigration fick jag mitt pass stämplat och min väska kontrollerade av tullen. Blev glatt överraskad när en av de första väskorna som kom fram till utlämningsdisken var min gröna väska. Har ofta fått vänta till slutet innan mitt bagage anlänt.

När denna procedur var avklarad fick passagerarna en blomsterkrans (Lei) runt halsen från en kvinna som var topless. Nu kändes det verkligen att jag var i Söderhavet. Jag möttes nu av personal från hotellet där jag skulle bo, blev hänvisad att invänta vid den minibuss som skulle ta mig vidare till ESA hotell. Kom i kontakt med en polis och fick lite information om förhållandena på ön. Efter att ytterligare några passagerare anslutit till minibussen blev det en resa i mörkret och regnet till hotellet.

Det första besökaren möts av på Yap är spottloskor, och det är inga vanliga loskor heller, utan röda maffiga sådana som kommer sig av att man tuggar betel. Faktum är att terminalbyggnadens cementgolv vid flygplatsen var så rödfärgat av loskor att myndigheterna såg sig tvungen att måla golvet i samma röda nyans i ett fåfängt försök att dölja befolkningens vanor för utombys besökare.

Ett annat resealternativ än det jag gjorde är att resa via USA. Eftersom det handlar om en liten stat på andra sidan jordklotet är det något av ett pussel att få till flyget. Tiden från Sverige till Los Angeles tar 10 timmar. Därefter tar det ca:5 timmar från Los Angeles till Honolulu. Åker man sedan direkt till Guam tar det 7 timmar. Har man gått om tid föreslår jag att stanna och se lite grann av de övriga atollerna, då flyget ändå passerar Kosrae,Pohnpei, Chuuk innan man kommer fram till Guam. Där ifrån ansluter man vidare till Yap. Bäst anslutningar har Continental Airlines.

Lite om Yaps historia.
Visserligen hade fartyg kommit till Yap tidigare men då inte i syfte att etablera sig på denna atoll. Den portugisiske upptäcktsresande Diego DeRocha räknas som den upptäckte Yap år 1526. Under åren som sedan följde besöktes ön ytterligare av ett antal äventyrare.

Yap fick kontinuerlig kontakt med omvärlden sedan ett tyskt fartyg seglade in Tomil s Waneday Harbor 1869, detta för att öppna en handelsstation på Nungoch Island. Besöket innebar att befolkningen såg med förvåning när all last lossades från fartyget och undrade vad som var på gång. Den tyska handelsstationen kom att medföra en liten förändring till Yap. Man lyckades övertyga Yapese att producera stora mängder torkad kopra. En skeppsbruten amerikansk sjöman, David Dean O'Keefe, kom att utveckla kopra handel och kanske orsakat flest förändringar i Yaps sätt att leva.

År 1731 kom spanjorerna att bosätta sig och upprättade en katolsk kyrka på Ulithi Island. Ungefär ett år senare återvände ett fartyg med underhåll till ön till sin förvåning upptäckte infödingarna att nu hade kolonin ockuperats av utlänningarna.

Yap var en ö där byar krigat mot varandra. Efter varje krig kom den starkare byn att styra över den svagare, vilket blev resultatet av ett kastsystem som kom att utvecklas. Byarna i Gagil området som Gachpar och Wanyan hade ett mycket stort inflytande över de yttre öarna på Yap som blev känd som Yapese imperiet.

Innevånarna på Yap hade ingen aning om omvärldens politik. De hade sitt eget samhälle, sin egen regering, sitt eget sätt att leva. På den tiden var befolkningen duktiga sjömän som tävlat med sina kanoter söderut till Palau för att i stenbrott hämta sina dyrbara stenpengar. De var också skickliga byggare. Yapese stora halmtak mötes- och mäns hus (”Faluw”) stenlagda stigar runt ön var så väl utformad som många byggnader och vägar man finner i Europa och Amerika.

Ingen nation styrde Yap när tyskarna öppnade handelsstationen Nungoch. Men Spanien, Tyskland och Storbritannien gjorde alla anspråk på ön, men ingen hade någonsin brytt sig om att utmana de andra. Frågan avgjordes i Spaniens fördel av påven, men Spanien sålde Yap och de övriga Karolinerna till Tyskland 1899 för 25 miljoner pesetas. Efter WW I fick japanerna mandat över Yap 1919. År 1940 hade japanernas antal stigit till 85 000, vilket var lika med två tredjedelar av områdets sammanlagda befolkning. De behöll det fram till slutet av andra världskriget när det senare ockuperades av amerikanska styrkor.

Öarna blev protektorat till USA i slutet av andra världskriget. När de amerikanska styrkor flyttade från ö till ö i Stilla havet på deras väg till Japan tog man bort de japanska ockupationsstyrkor som låg i deras väg. Beroendet av USA som tidigare på uppdrag av FN styrde över öarna är stort. Mikronesiska federationen får betydande belopp i bidrag från den amerikanska staten och har i gengäld låtit amerikanarna behålla sina militära intressen i området.

Landet är självständigt sedan 1986, innan dess har det varit ockuperat av tyskar, japaner och amerikaner. Ursprungligen härskade olika stammar, egentligen olika folkslag. På de olika öarna fanns ett kastsystem med sju nivåer. Men när tyskarna ockuperade öarna så pacificerades befolkningen, vilken i sin ur innebar att kastsystemet frystes. Likaså de stenpengar som använts som betalning låstes i sitt dåvarande värde i slutet av 1800-talet. Alla vet i dag vem som äger vilken sten och var den ligger men de är för tunga för att flytta så de får ligga kvar.

Folket på Yap Island.
På Yap finns mycket av den gamla kulturen kvar, men dess sociala system måste ändå sägas bara vara en skugga av sitt forna jag. Yapese kultur är verkligen intakt. Även om ön är öppen för turister, förväntas alla besökare respektera traditioner och normer Yap.

Anledningen är den fruktansvärda befolkningsminskningen. En gång har ön haft kanske 85 000 invånare, eller till och med ännu fler, men på 1950-talet återstod bara cirka 4 000 individer. Överallt står tomma husgrunder och vittnar om en tidigare, betydligt större befolkning. I dag är den bofasta befolkningen drygt 11 000 innevånare.

Yap är en underbar kombination av dåtid och nutid, här finner man och söker harmoni i antikens kultur och det nya millenniet. Yapese kultur är verkligen intakt. Även om ön är öppen för turister, förväntas alla besökare respektera traditioner och normer som gäller på Yap. Folket på Yap är varma och vänliga, men också mycket blyga. Som ett tecken på respekt väntar yngre människor på att bli kontaktad av en äldre person som börjar prata med dig, denna regel gäller även för besökare. Man kan vinka och säga hej och svaret kommer att bli ett varmt leende. Kroppsspråken är inte universella utan kulturellt betingade. Detta kan ge upphov till förvecklingar. Men vissa saker förstår man i alla fall utan vidare.

Öborna använda speciella handvävda korgar för att bära alla sina värdesaker och betelnötter. Det finns olika typer av korgar för män och kvinnor, några används för att bära spädbarn andra används för att transportera livsmedel. Hur stor korgen är visar ofta vilken status för sin ägare i byn.

De traditionella hövdingarna har lyckats behålla mycket inflytande. På Yap finns två nationella hövdingaråd, ett för själva Yap och ett för yttre öarna, dessa har ett slags vetorätt över frågor som gäller den inhemska kulturen, fortfarande är det hövdingarna som styr ute i byarna. Hövdingaämbetena är tre slag: Byns röst vilket anger vad som måste göras; De unga männens röst, som ser till att saker blir utförda; samt De gamlas röst, som lyssnar och ger råd.

Skolavslutningarna är ett annat tillfälle då yapeserna klär sig enligt gammal sed och visar upp sina danser. Men till vardags är det mycket få, oftast enstaka äldre människor som går klädda som förr i tiden.
Däremot klär sig ytteröborna för det mesta på traditionellt vis. Och de är ett iögonfallande inslag i den lilla staden Colonia dit de ibland kommer in från sina avlägsna öar, kanske för att handla varor eller besöka sjukhuset eller någon myndighet. I Colonias varuhus kan man då se de barbröstade männen och kvinnorna stå och välja bland moderna konsumtionsartiklarna på hyllorna.

Innevånarna är mycket medvetna om vikten av att skydda miljön eftersom den har ett stort värde för turismen i framtiden. Man är också beroende av att besökarna själva ställer krav på hållbara lösningar. Yap har vidtagit förbud av alla plastpåsar på̊ ön. Naturvårdsmyndigheterna på̊ Yap har kontinuerligt arbetat med att utbilda allmänheten om orsakerna bakom förbudet och konsekvenserna av plast i naturen. Bland annat genom att hänga upp anslag på̊ olika platser.

På en informationsskylt står det: ”Plastpåsar ligger bakom en stor del orsakerna till att fiskar, sköldpaddor, delfiner och andra marina djur dör. Djur som är avgörande för att vi ska ha en trygg livsmedelsförsörjning och fungerande ekologiska system på̊ Yap. Djuren förväxlar plastkassarna med maneter och annan mat.

Plasten ligger och guppar, miljontals ton och åter miljontals ton, på ett ställe i Stilla Havet där det samlats upp av havsströmmarna, det är så långt bort från alla lyx kryssningar man kan tänka sig. De enda som lider är djuren. I mitten av Stilla havet går det sex kilo plastskräp per kilo plankton och det flyter ungefär 18 400 plastbitar per kvadratkilometer, enligt en rapport från FNs miljöprogram från 2006.

Invånarna tar sin historia på största allvar, och ger semesterfirarna möjlighet att uppleva det precis som det är. Här är klaner, stammar och en utökad familj fortfarande viktigt i det dagliga livet. Öborna har tagit deltagit västerländsk kultur i form av kristendom och blandar gudstjänst med sin egen sång och dans.

Traditionella kläder är vanligt på Yap. När man kliver av planet i Yap kommer du att välkomnas av män i "Thuus" och kvinnor i färgglad hibiskus kjolar. "Topless" är helt normalt på Yap men kvinnor är skyldiga att täcka sina höfter, så för kvinnorna innebär detta att inga korta shorts skall bäras på Yap. Kläder är en viktig symbol, i ett försök att hålla den västerländska kulturen borta har hövdingarna på Satawal beslutat att helt förbjuda västerländska kläder. Undantaget är när man arbetar i jordbruket eller är ute på havet och fiskar, då får man använda tröja och keps som skydd mot solen.

Det vävda höftskynket markerar att kvinnan har blivit könsmogen. I en ceremoni för flickan som fått sin första mens ingår att kvinnorna ger henne presenter i form av nya höftskynken. Förr bar flickorna före puberteten en kjol av växtmaterial, men numera klär de sig i ett enkelt importerat tygskynke. Så snart en pojke kommer upp i puberteten flyttar han till kanothuset. Där bor han sedan med de andra ogifta pojkarna och männen tills han hittar en kvinna att gifta sig med, då han istället flyttar hem till hennes familj.

Förr arrangerade morbrodern det första giftermålet. Men nästa gång var man fri att själv välja partner. Skilsmässor var då snarare regel än undantag, men sedan den katolska kyrkan omvände befolkningen på femtitalet har det varit förbjudet att skilja sig. Utomäktenskapliga förbindelser är däremot fortfarande vanliga.

Öborna använder speciella handvävda korgar för att bära alla sina värdesaker och betelnötter. Det finns olika typer av korgar för män och kvinnor, några som används är för att bära spädbarn, andra används för att transportera livsmedel. Hur stor korgen är oftast visar status för sin ägare i byn, och kom ihåg, det är mycket oförskämt att beröra någons korg utan att be om lov först.

Om du väljer att ta en promenad på natten, se till att du har en ficklampa med dig, speciellt om du planerar att besöka någon by. Att gå utan ficklampa med ljus i mörkret är ett tecken på att du funderar på att orsaka problem.

Sist men inte minst, man går inte runt byar tomhänt. Befolkningen tror du besöker området med syfte att orsaka problem. Visitors Bureau rekommenderar att en liten grön gren (Muteelpaaq) i handen om du inte har en handväska för att gå runt med.

Fauna & Flora.
Ön Yap är en sann botanisk guldgruva av tropiska blommor som blommar hela året som den klarröda Hibiskusen, Spider Lily eller sött luktande Plumerias. Men man finner även ett otal tropiska frukter som är färggranna och inbjudande att provsmakas. Annars täcks till största delen av Yap med regnskog, på en del platser finns fortfarande sten ytor välbevarade där invånarna korsar djungeln.

Den goda vegetation som råder på Yap har många djur en bra livsmiljö. Det är att förundras över de vackra fåglarna i Stilla havet, ett eldorado för fågelentusiaster. Man kan till exempel titta på hägrar och även de infödda Yap fåglarna. På de flesta hotellen får man detaljerad information om en duktig guide som tar dig med för att uppleva naturen med fauna och flora, man förundras över all den prakt som finns att ta del av på Yap.

Av Söderhavets många fruktträd är knappast något mer förknippat med denna romantiserade region än kokospalmen. Som långskaftade dammvippor står de majestätiska smäckra träden överallt utefter stränderna och bugar sig mot havet. Nöten, som egentligen inte är en nöt utan en stor frukt, kan överleva lång tid flytande i saltvattnet.
Av kokospalmens blad används den till bland annat takbeläggning, flätade väggar och mattor. Av de tunna bladnerverna gör man kvastar för att sopa sina hem med.

De berömda Djävulsrockorna återvänder till samma plats varje dag, deras naturliga omgivning accepterar närvaron av dykarna som simmar tillsammans med dessa jättar som har en spännvidd på 3 till 6 meter och har en vikt på 500 kilo. Parningssäsongen är från november till mars är en dramatisk tid, då honorna piruetterar och skenar genom vattnet, i spetsen för en flock av femton eller fler hannar, detta är ett fängslande skådespel.

Betel nötter (Buu).
Du kommer att märka att lokalbefolkningen ”Yapesen” alltid har något att tugga på. De har röda tänder och spottar ut dessa tuggor både här och där. En del personer hade så mycket i munnen att det såg ut som om de tuggade tuggtobak. Det är betel nötter som kommer från en underart till kokospalmen.

Det som brukar kallas betelnöt är i själva verket den köttiga frukten från arekapalmen (betelpalmen), ett tropiskt träd som växer i Stillahavsområdet och Sydostasien. Namnet är hämtat från den obesläktade betelpepparväxten. Betelnötstuggare lindar in en bit arekafrukt och lite släckt kalk i ett betelpepparblad. Kalken hjälper till att frigöra stimulerande alkaloider. Vissa blandar också i kryddor, tobak eller sötningsmedel för att förhöja smaken. Den här sammansättningen stimulerar avsöndringen av saliv, som färgas blodröd. De som tuggar betelnöt spottar därför ofta – till och med ut genom bilrutor, till de förbipasserandes stora förtret!

Anledningen till denna betelnöt kombination är så intressant att inte bara på grund av dess symboliska innebörd i Yapese ritualer men också eftersom det är en psyko aktiv drog. I små mängder, har den effekten en kopp kaffe skulle normalt ha. Men eftersom Yapese blandar in tobak med betelnötter blir den snabbt beroendeframkallande.

”Faluw” Männens hus på Yap Island.
När du är på semester i Yap kommer du möta en byggnad med stort halmtak som fungerar som en mötesplats och är en samlingssal endast för män. Dessa imponeranden ”Faluw” kallas männens hus. Bland lokalbefolkningen är dessa hus den viktigaste byggnaden i byn. Faluw fungerade som en plats för det styrande och platserna tilldelas efter rang och titel. Det finns inga skiljeväggar, inga möbler, och med endast två öppna spisar att kunna elda i. Det är vidsträckta naturligt polerade trägolv och den stora salen var värdigt inrymt.

"Faluw" kallas och är som namnet antyder endast hus där män kan leva. Varje by på Yap har en sådan för män hus och de tjänar som en mötesplats för att berätta historier. De lokala männen har enligt legenden natten i det här huset att spendera, exempel om de måste gå att fiska nästa dag. I dessa byggnader lär de äldre ut sina kunskaper till ungdomarna, allt från hantverk till konsten att kunna fiska och kunna segla.

Byggnaderna var ofta (men inte alltid) uppbyggd kring stora stenplattformar som fungerade som utomhus mötesplatser. Några av dessa plattformar har flera stora tunna stenar som sticker upp ur marken. Dessa stenar var i princip sittutrymme (ryggstöd) för trötta resenärer eller för någon människa som ville koppla av. Alla kvinnor (med ett undantag) förbjöds att komma in i Faluw. Det enda undantaget var ”Mispil” vars
jobb var att hålla Faluw ren och tillreda mat för männen som använde huset. Denna unga kvinna var tidigare oftast rövad i krig och som utnyttjades sexuellt och betjänade de unga männen i deras faluw.

Det finns områden endast för kvinnor (s.k. Dapals) där män förbjöds att komma in, men de flesta av dessa platser har länge varit förlorade.

Danser på Yap Island.
På Yap är dans en konstform av händelser och legender som vill visas för eftervärlden, dessutom ger den en atmosfärisk underhållning. Vare sig man är kvinna eller man så blir det en tidig inlärning i denna tradition.  De äldre lär byns ungdomar genom berättelser hur man kommunicerar genom att dansa. Sången och dansen är ett av många försök från de äldre att trots allt hålla en del av den gamla kulturen vid liv.

På Yap dansar männen i färgglada och traditionella dräkter och utför sina danser till populära låtar. Danserna kallas av lokalbefolkningen "Churuu" och det finns tre olika sätt att dansa. En av dansstilar som kallas "Gaslaw", den dansas endast av de manliga dansarna. En annan dansstil som kallas "Gamelee" där är dansarna beväpnade med bambupinnar. Dansen är mycket lik en kampsport. Den tredje typen av dans utförs i sittande ställning och med många handrörelser som görs, man kallar den "Parngabut".

Till exempel finns det danser som förklarar den japanska ockupationen i Yap och sedan den amerikanska ockupationen under andra världskriget. De som vill beundra danserna bör besöka Yap Days och se detta skådespel.

Yap Days.
Den 1:a mars och 2 mars varje år firar yapeserna sin traditionella kultur med sång och dans. Då täcker kvinnorna låren med ankellånga bladkjolar men låter brösten vara bara som seden bjuder. Männen klär sig i ett flertal tygstycken som de binder mellan benen och runt höften, samt i ytterligare ett av hibiskusbast som hänger som en lös blöja mellan benen och markerar att de är vuxna män.

Firandet består i att allt som Yap har att visa upp som kultur, tradition, mat, familj, gemenskap ... och dykning som görs dessa dagar. Det är de mesta färgstarka dagarna på året med traditionella danser, hantverk, tatueringar, tävlingar och demonstrationer i ceremoniell klänning. Allt Yapese firas med särskilda danser, mat, demonstrationer, berättelser och traditionell klädsel. Här firas nationaldagarna på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. Youtubeklipp

Stenpengar på Yap.
Den officiella valutan i Yap är den amerikanska dollarn. Yap är känt för sina stenpengar vilka idag används för fastighetsköp och traditionella ceremonier. Dessa ”Stone Money” är förmodligen den mest extraordinära delen av yapanesiska kulturen. De stora runda stenarna är valutan som kallas "Rai". Den finns på den internationella valutamarknaden, men är inte lagligt betalningsmedel, men fortfarande används den på Yap som betalning.

Stenpengarna är stora runda stenskivor med ett symmetriskt hål i mitten på stenen, detta hål används för att kunna transportera dessa pengar.  Skivorna kan ha en diameter på upp till 4 meter och större än en fullvuxen människa. Värdet av dessa stenar beror på hur mycket arbete det var att få stenarna till Yap och hur dyr var denna resa. Idag är stenpengarna inte längre aktuella att flyttas utan finns på sina ursprungsplatser. Så det ät inte vem som helst som kan bära med sig dessa plånboken.

Man kan se dessa stenpengar vid Stone Money Bank där de flesta ”mynten” finns förvarade. Enstaka exemplar av dessa stenar kan delvis beundras vid männens hus eller framför familjen hyddor. De visar på status eller förmögenhet. Dock bör turister som vill beundra dessa stenar respektera dessa och inte luta sig mot dem eller trampa på dem. Att ta bilder på dessa stenar kommer invånarna inte ha något att erinra mot.

Det lär finnas över 6800 av dessa stenar i olika storlekar på Yap. Yaps allra största stenpeng är fyra meter hög och väger flera ton, den finns på Rumung (Den förbjudna ön). Sådana bjässar förflyttas inte när de byter ägare utan får stå kvar där de står. Alla vet ändå vem det är som äger dem. En sorglig historia med dessa stenpengar är att under andra världskriget lät japanerna krossa många av dessa pengar och använda detta till utfyllnad av bland annat vägar och stigar.

Yapeserna har också andra slag traditionella ”pengar”. Bland annat snäckpengar och halsband prydda med valtänder. Men när man numera går till affären för att köpa öl eller andra konsumtionsvaror är det amerikanska dollar som gäller.

Här finns ingen stress!
Den gröna Stilla havs ön Yap är ögruppen Mikronesiens mest spännande anhalt. Avskärmad från både kolonialism och massturism möter besökare en bevarad kultur och livsstil. Så än finns det orörda paradisöar som massturismen inte slagit fast sina klor i. Livet i Söderhavet är rofyllt och lugnt, kanske för lugnt för en del, men på de flesta platser kan man, om man vill, sysselsätta sig med diverse aktiviteter på land och i havet.

Solen står mitt på himlen och skuggan blir bara till en pöl runt fötterna.
Palmbladens långa ”ögonfransar” rör sig knappt i den svaga brisen, detta medan lokal befolkningen vinkar glatt till de få turister som de ser och besöker Yap. Sanden bländar, och vattnet i den långgrunda lagunen är badkarsvarmt. Här finns ingen stress förutom ett behagligt väder året om. Stämningen i Mikronesien är unik, en blandning av avkoppling som man bara hittar på dessa avlägsna öar.

På Yap är det uteslutande männen som fiskar medan kvinnorna sköter jordbruket. Kvinnorna får inte ens finnas på stranden när männen kommer in med sin fångst. Männens enda uppgift i jordbruket är att klättra upp i palmerna efter kokosnötter. Dessutom klättrar de hela tre gånger om dagen upp i sina speciella toddypalmer – inget är så heligt för en man som att sköta sin toddytillverkning. Den alkoholhaltig palmtoddy görs av kokospalmens sav genom att skära av blomstänglarna och hänga på dem ett tomt kokosnötskal som saven sedan både samlas upp och jäses i.

Ute på de små korallöarna väver kvinnorna fortfarande knälånga höftskynken på sina ryggbandsvävstolar. Men numera väver de inte längre med hibiskus eller bananfiber utan i stället med importerade bomullstrådar. Kvinnorna rör sig barbröstade och man hör prasslet av gräs kjolarna när de rör sig, och pengar är har inte av något större värde för dem.

Här, i de centrala delarna av den mikronesiska ögruppen på Karolinerna, lever fortfarande den gamla segelkonsten, medan den på de flesta andra håll i Söderhavet för länge sedan gått förlorad.

Yap hamnade i skuggan till frontlinjen under 2:a världskriget.
Yap Island var en avkrok i Stillahavskriget med undantag för en kort period då det blev centrum för motståndet mot den nybildade Fjärran Östern flygvapnet (FEAF) i USA Army Air Force.

Under kriget fanns det nästan 6 000 japanska soldater på ön som också blev kvar tills kriget var slut. Mikronesierna var inte själva en part i kriget, men ändå dog ungefär 10 procent av dem som följd av det. Den 1 april 1944 anfölls Yap från amerikanska hangarfartyg efter det att man konstaterade att ett nästan fullständig flygfält var under konstruktion.

Några flygplan ur den japanska 26:e flygflottiljen fanns grupperade på Yap och tankarna var att dessa flygplan skulle stationeras på ön. En månad senare fanns inte några större mängder av flygplan på Yap. En kombinerad flotta med huvuddelen av 265 flygenheten där 54 flygplan med bl.a. 32 stycken av jaktplanet Zero och några dykbombplan ur samma flygenhet (båda med enheter ur 61:a Air Flottiljen) skulle sättas in till Yap under de två sista veckorna i maj 1944. 

Yap utsågs till en spridnings bas för andra japanska enheter, inklusive de stridande flygenheterna ur 523 (D4Y Judy), 202 (A6M Zero) 261 (A6M Zero), 265 (A6M Zero) 201 (Buntai S306), samt kvarvarande flyg från 263 och 343 Kokuta samt nattjakten ur 321 flygenheten. Peleliu, den andra japanska basen i västra Caroline Islands beräknades ha en garnison på omkring 60 flygplan. Ansvaret för Yap kom att delas mellan 61:a och 22:a Flygflottiljen.

Att notera, USA erövrade aldrig Yap även om ön regelbundet bombades från 1 april 1944 till 30 oktober 1944. På Yap steg aldrig amerikanarna iland förrän kriget var över. Från 1944 fungerade Ulithi-atollens lagun som USA:s viktigaste flottbas i Stilla Havet. Med varv, plats för 700 skepp, flygplats osv. Som mest låg det 723 skepp i lagunen inför landstigningen på Okinawa. Efter att Leytehalvön erövrats övergavs Uitihi och Leyte övertog Ulithis roll som huvudbas för den US-amerikanska militärens krigsoperationer i Stilla Havet.

Den 15 juni 1944 förenades 5: e och 13: e flygvapenförbanden under FEAF högkvarteret. Samma dag stormade amerikanska trupper i land på Saipan och det blev en avgörande vändpunkt i Stillahavskriget.

Strategiskt placerades högkvarteret öster om Filippinerna, mellan Palau och Marianerna vilket ökade Yap betydelse i slutet av maj 1944. De allierade styrkorna avancerade snabbt västerut till Nya Guinea. Yap blev ett transitland för de japanska luftförstärkningarna. Med de allierades invasion av Marianerna blev Yap en viktig bas för att utföra attacker mot de allierade invasionsstyrkorna. Under tiden juni och juli 1944 var det japanska främsta motstånd mot den långa räckvidden som de amerikanska bombplans hade för sina attacker i centrala Stilla havet.

ESA hotell ett utmärkt alternativ att bo på Yap.
Efter tips av Stan Gajda valde jag att kontakta ESA Hotel vilket visade sig vara ett utmärkt val. Personalen på hotellet och befolkningen i allmänhet var mycket vänliga.Här vill jag framhålla Francy som jag redan från början hade mail kontakt med när jag bokade mitt rum. Även de damer som städade mitt rum var vänliga och hjälpsamma. Hotellet har endast 22 rum för uthyrning, man säger att WiFi finns tillgängligt, tyvärr är det endast i hotellets lobby och i restaurangen detta var möjligt. Min mobiltelefon fungerade inte att ringa på då det inte fanns någon teckning med GSM.

Det var fri transfer till och från flygplatsen vilket uppskattades. Fick ett rum på 3 vån med balkong och utsikt över lagunen Chamorro Bay. Hotellet ligger endast 10 minuters gångväg in till Colonia centrum.

Är man less på att få allt inkluderat, gigantiska hotellkomplex tätt inpå varandra och trängsel på stranden eller i poolen är detta platsen. Även för icke religiösa blir paradiset konkret här.

Dygnspriset fick jag betala 74:80 USD inkl. skatt och då ingick inte frukosten. Den kontinentala frukosten, två rostade brödskivor, smör, marmelad, två ägg och en liten bit frukt tog man 5 USD för, vill man sedan ha ett glas juice tog man 2 USD för detta.

Hotellet har även en intilliggande restaurang som serverar allt från frukost till lunch och middagar. Tyvärr kan jag inte rekommendera de rätter som fanns att beställa på restaurangen efter att ha testat biffstek och hamburgare, men det finns fler restauranger på Yap, ingen behöver gå hungrig här. Kan speciellt rekommendera den grillade Wahoo filén med vattenmelon, speciell inlagd gurka, en grönsaksblandning och potatismos till priset av 15 USD. Den rätten tog jag inpå Manta Ray Resort och kan varmt rekommenderas.

En annan restaurang Ganir fanns inne i Colonia köpcentrum. Här försökte jag beställa en grillad biff men köksmästaren bad mig beställ en annan rätt i stället. Tog då in en utsökt hamburgare som jag verkligen kan rekommendera.

Besök i en av dessa kyrkor på Yap.
Människorna på Mikronesien är mycket vänliga och de älskar att gå till kyrkan som ger mässor varje dag. För min del blev det ett besök där mässan genomfördes på engelska vilket gjorde att man hängde med lite grann om vad som sades. Jag kom 10 minuter innan mässan började och kom på så vis i kontakt med prästen som senare kom att hålla mässan.

När församlingen väl kom på plats fick jag resa mig upp och därefter presenterade prästen mig för besökarna. Sedan följdes det av en procedur där besökarna gick runt och tog i hand på varandra, kanske kunde vara något för svenska kyrkan att ta efter, mer personer går väl knappast till kyrkan här hemma utan skulle nog hinnas med också.

Själva predikan innehåll mycket sång där deltagande verkligen sjöng med i texterna. Här fanns ingen orgel eller piano utan det instrumentala utfördes av en man med en gitarr. Själva kyrkolokalen var mycket enkelt utformad, mer likt en verkstadslokal med utställda stolar för att sitta på. Det fanns förövrigt några mattor som några kvinnor tog plats på. Möjligen att mammor med unga barn trivdes bättre på mattorna än att sitta still på en stol. Prästen blev också avlöst av någon ur församlingen som läste texter ur bibeln. Man samlade in kollekt i en enkel kartong och prästen välsignade sedan gåvan, ungefär likadant som i Sverige. Predikan kom att ta knappt två timmar, tiden tycktes ändå gå fort när man var där, det kändes enklare och gemensamt med övriga besökare än de kyrkobesök jag bevistas tidigare. Det man måste komma ihåg är att intag av alkohol på söndagarna är strikt förbjudet – för alla tidigare, men idag finns knappast den regeln kvar då det finns tillgång att köpa in dessa ädla drycker i de olika affärerna som håller öppet fram till 20:00 alla dagar i veckan.

Besök till olika nedskjutna flygplan ur 2: dra världskriget på Yap.
Redan första dagen då jag anlände till hotellet kom jag i kontakt med Tilus S Alfonso. Han är Yapese 54 år och hade en benprotes på höger ben. Tilus visste redan om att jag var intresserad av att komma ut i terrängen och ta del av de olika händelserna som hade varit under kriget. Fick hjälp att beställa ett fordon (En Toyota Tacoma) vilken vi tog oss runt med runt Yap. Min guide som tidigare varit polis och guide knuten till ESA hotell ville visa mig de mest intressanta platserna. Då jag visade honom den utmärkt bra karta som jag fått av Stan Gajda uttrycker sig Tilus att han är ”kartan” och kände till de olika platserna utan den karta som Stan gett mig.

Under 2;dra världskriget var Yap under japansk kontroll. I Mac Arthurs strategi var planering att kringgå öar genom att inte landstiga på dem utan bomba dessa i stället och på så sätt svälta ut japanerna.

Inne i Colonia finns vraket från den Hellcat som Joseph Edward Cox flög och blev nedskjuten den 6 september 1944. Flygplansvraket är flyttat från nedslagsplatsen till en minnesplats i utkanten av Colonia.

Efter att besökt den första nedslagsplatsen av Japansk Zero som låg ganska tillgängligt vid den gamla japanska flygplatsen som byggdes upp av japanerna under kriget förstod jag att Tilus inte skulle kunna följa med mig i terrängen, han hade små möjligheter att kunna förflytta sig utan kom i fortsättningen peka ut de olika platserna för mig och jag fick försöka hitta de gamla flygplansvraken efter Tilus anvisningar. Detta bekymmer gjorde att de nedslagsplatser jag fått utmärkta på kartan av Stan inte kom att bli verklighet för mig. Nu förstod jag vad Tilus nämnde att han är ”kartan”, Tilus kunde ju inte gå till de olika platserna som fanns på min karta.

Nu blev det inte något större bekymmer för mig utan vi tog oss ändå runt till ett flertal av de olika nedslagsplatserna så besvikelsen var inte så stor. Vad som ändå kom att bli en höjdpunkt på resan var den kontakt Tilus hade med befolkningen på Yap. Jag fick betala 2:50 USD till markägarna för att besöka flygplansvraken och den kontakten tog Tilus. Viktigt att ta kontakten med markägarna om man tänkt eller gjort ett besök på deras mark.

Tilus visade ett kraschat amerikanskt plan från WWII med en historia om en pilot som de begravt och grävt upp fyra gånger. Nu har vi också sett landningsbanan från en annan vinkel och den är precis lika crazy som den kändes när jag kom hit.

Det som blev en riktigt fin upplevelse var när vi åkte upp till den norra delen på Yap och Tilus träffar en gammal vän från Rumung (Den förbjudna ön) Den här vännen bor numera i regionen Maap men har kvar sitt hus på Rumung. Vi bestämde att bli upphämtade med båt vid ESA hotell påföljande dag under förmiddagen för att sedan ta oss ut på havet i denna lilla båt. Efter att ätit frukost, återlämnat hyrbilen som kostade mig 132 USD exklusive bensin blev det dags att komma iväg till Rumung.

Resan över havet gungades vi runt i båten då det blåste lite grann, svårt att sitta still och kunna fotografera allt vi kom att passera. Endast när vi passerade ”Tyska kanalen” och kom in i mangor träsket lugnade det ner sig något. Då man inte är intresserade av besök från västerlänningar på Rumung så kunde man inte stanna till båten och gå i land och ta del av det japanska flygplansvrak som ligger precis vid strandkanten. Vi sakta de in och kom ändå nära för att kunna ta några bilder. Fortsätter sedan till en mindre vik på ön där vi stannar till och förtöjer båten, går runt och ser all den grönska som finns här. Det är som att komma in i ett växthus med en luftfuktighet som måste göra att allt växtliv trivs här.

Tilus vän tar mig runt till några platser på ön. Vi träffar en farbror till vännen som tagit mig hit till ön och de inleder ett samtal om bland annat festligheterna på Yapdagarna som är kommande. Här på ön finns också de största stenpengarna ”RAI” på Yap. Den största är drygt 4 meter i diameter, till skillnad ifrån övriga är den inte rest från marken utan ligger platt ner. Vi besöker också det hus som innehas av båtföraren, här finns en familjegrav framför huset vilket inte skall vara ovanligt på Yap. Människor står mycket nära sina nära och kära, även när de har avlidit.
Jag får också se när man klättrar upp i en palm för att plocka ner en del betel nötter som sedan lämnas över till Tilus som sitter kvar som båtvakt vid den "Faluw" vi lämnade honom.

På återfärden runt Rumung ser vi ytterligare en nedskjuten japansk Zero där propellern med skotthål sticker upp ur det turkosa havet. Stannar till och köper några Budweiser öl som inmundigas på resan tillbaka till hotellet. Får betala 110 USD för denna trevliga utflykt vilket var väl värt sitt pris.

Så en båttur är starkt att rekommendera då den bland annat tar dig till jättelika mangroveträsk och stannar till vid en ö som normalt bara lokala innevånare kommer till. Är man historieintresserad kan man också ta turer till såväl gamla ruiner som vrak och nedskjutna flygplan från andra världskriget. De sistnämnda finns överallt på ön, såväl över som under vattnet. Man kan även ta djungelturer, fiska eller surfa. Klimatet är mycket behagligt med en temperatur på omkring 30 grader och det är bra ha på sig solkräm då solen vid ekvatorn är mycket stark vilket jag kom att uppleva. Här är dykning en upplevelse av naturen, men också kultur och historia om du dyka på ett av vraken från 2: a världskriget.

På tur med två damer från Guam.
I samband med min flygresa från Guam till Yap kom jag att få bra kontakt med en äldre kvinna boende på Guam samt en yngre dam som ursprungligen kom från Yap. Vi hade en god konversation på resan och jag fick höra mycket om Mikronesien men även om Yap. Det kom att visa sig att vi träffade på varandra vid ett flertal tillfällen under tiden jag vistades på ön. Fick erbjudande att följa med dem på en tur upp till den norra delen av Yap vilket kändes hedrande för mig att få följa med på.

Det finns sju berg på Yap och jag har farit runt eller besökt de flesta av dem. Överallt springer det fjäderfän och bruna hundar, jag har sett en katt men inga kor. På ett ställe kommenterade jag att det var så grönt, då sa den yngre kvinnan att de planterat ut kroton och hibiskus utmed vägarna för det blir just alldeles för grönt. Det var inte ett skämt. Det finns formliga kroton- och hibiskusbuskage utmed vägarna.

Blir orienterad att det är förbjudet är att samla på sig snäckor och koraller. Vad kan man då sysselsätta sig med på Yap förutom att snorkla och dyka i de fina vattnen samt ta del av händelserna från andra världskriget, jag rekommenderar en tur runt ön med bil för att man ska få en bild av hur det ser ut. I detta fall var bilen vi färdades inte i bästa skick utan krångel i automatväxellådan gjorde att det blev en äventyrlig resa med diverse stopp under vägen.

Det var ofrånkomligt att inte tala om vad som är på gång för dessa damer från Guam. Då jag känner till att Guam blir USA:s nya strategiska nav i Stilla havet när flera av landets marinbaser på Okinawa avvecklas. Samtidigt kommer Japan öka sina militära åtaganden i den känsliga regionen.

Blir avsläppt vid mitt hotell och det kändes hedrande att fått en dag med dessa kvinnor som berättade mycket om sig själva och där även jag fick orientera dem om mig och mina resor och upplevelser i när och fjärran.
När solen går ner över kokospalmer och plåttak, tar jag en öl och tycker livet är rätt så härligt. Mörkret har sänkt sig över atollen Yap i Stilla havet, men dånet av bränningar mot korallrevet utanför fyller luften. Bland kokosfibrer på marken sitter en dunig fågelunge och försöker få i sig något att äta.

Vad kommer hända på Guam?
Eftersom Guam ändå ligger i Mikronesien men inte tillhör den Mikronesiska federationen så kommer med sannolik även områdena kring de fyra atollerna Yap, Chuuk, Pohnpei och Kosrae att påverkas av militär närvaro. Enligt ett avtal som i maj undertecknades av Barack Obama och Japans premiärminister Yoshihiko Noda ska 9000 marinsoldater flyttas från Okinawa. Av dessa ska 4000 till Guam och resten till Hawaii, Singapore, Filippinerna, Australien och USA:s fastland. Kvar på Okinawa blir ungefär 10000 marinsoldater.

Flera av marinkårens främsta insatsstyrkor kommer dock att ha kvar sina högkvarter på Okinawa, vilket lättar på trycket för Japan som samtidigt beslutat öka sin närvaro på hela den mer än hundra mil långa ökedja där Okinawa är den största och folkrikaste ön.

USA och Japan ska enligt planerna upprätta gemensamma träningsläger på Guam och på de närliggande norra Marianeröarna. Det blir första gången sedan andra världskriget som Japans självförsvarsstyrkor stationeras varaktigt utanför landets egna gränser.

Placeringen på Marianeröarna är extra känslig eftersom det var därifrån som amerikanska bombplan vid slutet av andra världskriget lyfte för att släppa atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Slutet på en lååång resa.
Nu blir det dags för min hemresa som överskridit alla mina förväntningar. Nu blir det en intressant upplevelse blir det att åka tillbaka till ett kyligt och kallt Sverige.

Efter utcheckningen från hotellet så blir jag skjutsad tillsammans med ett par från Schweiz och ett annat par från Australien till Yaps internationella flygplats. Vårt flyg mot Guam är planerat att avgå 01:35 denna tidiga morgon. Lämnar hotellet i minibuss 23:00 och det tar endast 20 minuter tills vi kommer fram till flygplatsen.  Terminalen består av tre hyddor med två immigrationsdiskar.

Här blir det att lämna ifrån sig väskan vid incheckningen och få sina boardingkort från en representant från flygbolaget United. Därefter blir det dags att betala en flygplatsskatt på 20 USD innan man går vidare till kontrollen av det personliga handbagaget, en procedur som ändå går rätt smidigt. Inne i vänthallen blir det en kort väntan innan vår flight UA 186 från Yap mot Guam kommer iväg på den utsatta tiden.

Restiden till Guam blir 1 timma och 15 minuter. Dags att gå via tulldeklaration och lämna det ifyllda papper som utlämnades i samband med flighten och immigration där mitt pass stämplas. Nu 3 timmars väntan i en i stort sett stängd vänthall. Besöker Macdonald och får in kycklingdelar och en påse med pommes. Vilket smakade bra denna tidiga morgon.

Dags för transport till Tokyo och flygplatsen Narita från Guam, den här resan blev 4 ½ timma och här serverades en enklare frukost. Liknande procedur beträffande VISA papper och tulldeklarationer innan jag kom ut från terminalen på Narita. Här frågade jag i informationsdisken efter flygbussen till mitt hotell Holiday Inn Tobu Narita. Det visade sig att i anslutning till utgången från terminalbyggnaden går de ”gröna bussarna varje halvtimma till och från flygplatsen till hotellet. För min del tog det endast 5 minuter innan den aktuella bussen kom.

Så dags att checka in på hotellet, då jag var före den aktuella incheckningstiden och ville komma åt mitt rum tidigare fick jag betala en avgift på 2950 Yen. Passade på att beställa in en lunch på hotellets restaurang innan jag tog rummet i besittning. Vilade några timmar och därefter se mig omkring på hotellet. Av övriga gäster på hotellet konstaterade jag att flertal flygbolag använder detta hotell för sin personal. Tog en sen middag innan det var sängdags och förberedelser innan fortsatt resa mot Sverige.

Efter frukosten på hotellet blev det dags att åka med den gröna bussen mot Narita. Redan 08:00 åkte jag iväg för att vara i god tid och checka in mitt bagage. Det visade sig att jag var för tidig vid flygplatsen så det blev att gå runt i detta ”shoppingcenter” full med olika affärer och titta på deras utbud. Klockan 12:30 kom min flight SK 984 mot Köpenhamn iväg och nu återstod en lååång resa på 11 ½ timma i luften. Att SAS skall vara så snåla med att lämna ut lite vin eller drinkar har jag svårt att förstå. Det kan inte vara några större kostnader och ge en bättre goodwill för flygbolaget. Här finns mycket att ta efter andra flygbolag SAS. Tacksam att jag kunde byta till mig ett dubbelsäte på den här långa flygrutten vilket underlättade resan för mig då det gällde utrymmet.

Den sista flygetappen från Köpenhamn mot Stockholm gick planenligt. Efter kontroll av mitt handbagage hade man synpunkter på att de flaskor sprit som inhandlats i Tokyo inte var uppackade ur handbagaget. Han med att besöka en Gant butik och köpa mig ett par jeans och en skjorta. Efter att landat på Arlanda blev det två timmars väntan på det tåg som skulle ta mig till Linköping. Här väntade Gunnel denna sena timma för att ta mig hem.

Sammanfattning:

På egen hand till Söderhavet.
Att resa är för mig är en del av livet. Jag har sett fattigdom i andra länder, jag har sett korruption och polisvälde i diktaturer. Det är saker som är negativa, som berör, men som jag samtidigt är glad över att ha upplevt, för samtidigt så har man träffat människor i dessa länder som trots allt har haft framtidstro, varit nyfikna och velat prata men som framförallt har varit precis som du och jag, med drömmar, tankar och idéer om en bra framtid för sina barn och om hur vår värld borde vara.

Är övertygad om att en resa till Söderhavet är en dröm som många bär med sig. Vi vill alla uppleva dessa soldränkta stränder som kantas av vackra korallrev, höra sånger och trummor från folk i Söderhavet, se deras fascinerande danser, de vajande palmerna, turkosa vatten och den vita sand kombinerat med sol och varmt smekande vindar. Detta gör något speciellt med våra nordiska kroppar och sinnen.

Yap öppnades för turism i 1989 och har sett en mängd turister som besöker, särskilt för dykning och att fånga en glimt av den traditionella Mikronesien. Turkosa laguner, mjuka vita stränder med sand som bakpulver under vajande palmer, och vackra solnedgångar utgör skådeplatsen för den romantiska ön. Smutta sedan på en tropisk drink under stjärnorna gör det hela så fantastiskt.

En av otaliga utposter överskridande och glömda under åren efter andra världskriget, har Yap höll fast vid sina traditioner, vrida ner utländska investeringar, turism och alla de fördelar som de förde. Medan andra öar i regionen har accepterat de grunda fällorna i samband med "modern utveckling”, världens tycks ha klarat av denna lilla, stolta remsa av regnskog och mangroveträsk.

När jag sätt alla fantastiska upplevelser på denna vackra ö i Mikronesien undrar jag vad alla nyfunna vänner gjorde på sina egna små delar av paradiset? Gud måste vart på sitt allra bästa humör den dag han kan strödde ut Yap:s korallatoller i Stilla Havet - eller han kanske drömde. Söderhavet har alltid lockat med en känsla av paradiset, symbolen för en evig romantisk längtan.

Det var en fantastisk upplevelse och höjdpunkten på min resa var att få se så många människor som lever i en vacker miljö och upprätthåller en livsstil som har förts vidare i generationer. Här bor bara runt 11 000 personer och snabbt kommer man in i deras lugna rytm långtifrån stress.

Ros & Ris.

Ros till: Francy på ESA Hotel som hjälpte mig med bokningen av hotellet.
Ris till: SAS som inte borde snåla in på drycker under deras långresor.
Restipset: Vara ute i god tid med rumsbeställning om man avser besöka Yap internationella dagar som hålls årligen den 1 och 2 mars.
Resans bästa stund: Att få gå iland på Rumung (Den förbjudna ön)
Resans sämsta och tråkigaste stund: Att lämna Yap, här skulle man kunna se mer av händelserna från andra världskriget.

Liten Yap parlör.
Hej = Mogethin.
Adjö = Kefel.
Tack = Kammagar.
Ursäkta mig = Sirow
Jag vet inte = Dagnang
Vän = Fager.
Jag gillar = Gub adag.
Jag gillar inte = Dabug.
Vad är ditt namn = Mini fithngam
Var snäll och ge mig = Wenig mupii ngog
Stopp/Vänta = Muson
Ja = Danga´
Nej = Dagnang