Det blev en tidig morgon för att resa upp till Arlanda varför Josefin sov över hos oss.
Kontroll av att alla saker är i rätt väska innan incheckningen till vår flight för resan till USA.
Vi fick bra platser på flyget över Atlanten mot Philadelphia.
Man kunde efter ungefär fyra timmars flygning se ner på Grönland. Landskapet under molnen såg ogästvänligt ut, De bergstoppar man ser uppskjutna över isen, kallas nunatakker, dessa finns bara vid inlandsisens randområden.
Vårt första boende blev motell Best Western Clock Tower Inn i Billings. Motellet visar sig ha mycket god klass och passar oss båda bra. Vi somnar in nästan på en gång och kom att sova gott hela natten.
Stella´s kitchen & bakery, som ligger i anslutning till vårt motell blir det frukost. Här erbjuds mängder av alternativ till frukost, men vad vore en frukost utan kaffe, apelsinjuice, ägg och bacon med stekt potatis samt rostat bröd.
Det är fina vägar med oändliga slätter vi passerar, dock inte så många orter längs vägen ner mot Little Bighorn.
Hardin – porten till Crow indianernas reservat, platsen ligger 24 km från Little Bighorn (Custers) slagfält. Här besöker vi ett museum The Big Horn County Museum en miljö uppbyggd om historien i Västern och med ett 20 tal historiska byggnader. Här kan man se hur livet såg ut under början av 1900-talet. En kyrka som lär användas vid speciella tillfällen även idag, en typisk bensinstation, en skola, en ladugård och postkontor var de byggnader som imponerade mest på mig.
Entré till Little Bighorn, plötsligt kan man känna och se hur det skulle ha kunnat vara här när striden den 25 juni 1876 med general George A. Custer och hans fem kompanier från det sjunde kavalleriregementet helt utplånades av siouxer och Cheyennes i en strid vid Little Bighornfloden. Vi fick betala 10 dollar för oss båda i entréavgift.
Vi tittar på en begravningsplats som än idag används. Här är det vita stenar som utmärker gravarna och dessa ligger inrättade både i sida och djup. Det finns även en minnessten på platsen som påminner om vilka som är begravda här. Många av de stupade soldaterna däribland Custer själv är flyttade och begravda på andra platser i USA.
Inne på besökcentrumet kan man ta del av allt som fanns till försäljning och gå runt och ta del av all information om striden mot indianerna. Vackra tavlor var tyvärr svårt att få med i bagaget hem.
Vi tog oss runt slagfältet och såg den inhägnad av ett järnstaket som byggdes 1883 för att skydda monumentet från souvernirjägare. Det var här som Custer med sina närmaste soldater tappert stred mot indianerna. Minnesstenen där Custer omkom var pryd med en flagga med sjunde kavalleriregementets symbol. Det var fullt av dessa vita minnesstenar på den höjden där slaget hade varit. Endast ett fåtal minnesstenar för de indianer som omkom fanns att se.
Ett stort monument var rest för händelserna som utspelade sig här 25 juni, 1876.
Utsikt från höjden ner mot Little Bighorn river. Det var en vacker vy och man kan med lite fantasi se kavalleriets framryckningar och indianernas motangrepp framför sig.
I delstatsvapnet finns en cowboy med sin stetsonhatt i handen medan han försöker hålla sig kvar på en häst som vill kasta av sin ryttare. Wyoming är det klassiska "Cowboyland". Här levde en av vilda västerns mest färgstarka person William F Cody, mera känd som Buffalo Bill.
När man kommer in i South Dakota möts man av denna skylt. Klart att de fyra presidenterna som är uthuggna i sten pryder skylten, en av de mest populära platserna att besöka i delstaten.
Crazy Horse Memorial är indianernas svar på de fyra amerikanska presidenterna i Mount Rushmore. Crazy Horse var siouxindianernas störste ledare. Han blev aldrig besegrad i strid, aldrig fotograferad och han skrev inte under något verkningslöst fredsfördrag med de vita. Valet var därför enkelt när Amerikas ursprungsbefolkning sökte en samlande symbol som på ett värdigt sätt skulle representera dem.
År 1948 kontaktade sioux-lakota-indianerna konstnären Korczak Ziolkowski för att be honom uppföra statyn Crazy Horse Memorial. Han kom att arbeta nästan helt ensam med att skapa detta enorma monument fram till sin död 1982.
Crazy Horse Memorial kommer att bli världens största staty när den blir klar. Idag är endast den berömde indianhövdingens huvud färdigt och ingen kan svara på när den enorma statyn kommer att vara färdigställd eftersom den byggs med hjälp av donationer.
Vi besökte Mount Rushmore National Memorial, som är en enorm skulptur uthuggen ur en granitvägg i berget Mount Rushmore av presidenterna George Washington, Thomas Jefferson, Abraham Lincoln och Theodore Roosevelt.
Vid ingången mot monumentet möts man av alla de 50 delstaterna. Flaggor prydligt i den ordning man blev antagen som stat i USA, en liten skylt angav datum för händelsen.
Under tiden vi besökte Mount Rushmore fick jag syn på dessa bergsgetter. Dom gick på vägen, vid sidan om, och även ovanför parkeringsplatsen och blev snart alla besökares kelgrisar.
Vi körde över oändlig prärie när vi passerade en skylt som talade om att vi kom in i indianreservatet. Wounded Knee är egentligen namnet på en flod där en stor indianmassaker skedde 1890.
Här var kyrkogården mycket vanskött så här skulle det behövas lägga ner en hel del arbete för att snygga till den. Det finns ett minnesmärke som beskrev vilka de indianer var som omkom här under striderna. Här låg en fredlig indianledare, Big Foot, och hela hans nedskjutna stammedlemmar.
Historien om slaget vid Wounded Knee har nog de flesta hört talas om som intresserat sig för indianer och soldater, men för den oinvigde så var det den 29 december 1890 som massaker ägde rum i Wounded Knee, vid bäcken Wounded Knee Creek där en grupp indianer av stammen Minneconjou-Lakota (Sioux) samlats under ledning av hövdingen Si Tanka (av engelsktalande kallad Big Foot). Indianernas andedans, ett inslag i en messiansk rörelse ledd av Wovoka, oroade myndigheterna, och militär inkallades. Händelsen innebar i praktiken ett slut på det krigstillstånd som rått mellan USA och Lakota-indianerna sedan Grattanmassakern 36 år tidigare.
Rapid City är en stad i den amerikanska delstaten South Dakota som är belägen långt västerut i staten, ca 60 km från gränsen till Wyoming. Staden är hemvist för en av den amerikanska militärens luftbaser, vilket ger arbete åt många i lokalområdet, och under det kalla kriget var upplandet omkring Rapid City dessutom hemvist för många missilsilor med atomvapen. Dessa är nu deaktiverade och bortforslade. Här stannade vi till för en lunch på McDonald´s.
Vi kommer in i Bighorn national park och här slingrar sig vägen och stigningen är märkbar. Man klättrar brant uppför Klippiga Bergen, en vacker väg med mycket djur. Man når snabbt höga höjder över 3000 meter. Omväxlande vackert och kargt, de vackra vyer som möter oss gör att man blir helt förundrad över hur rent och snyggt det är här.
I Worland fyller vi på bränsle till bilen igen, här får vi hjälp att både tanka och få vindrutan avtvättad.
Buffalo Bill Historical Center i hans hemstad Cody. Vi gör ett besök här och blir förundrad över att jag som militär kommer in gratis och behöver inte betala entré för besöket. Buffalo Bills museum är sannolikt är det bästa western och indianmuseum som finns i USA. Tre muséer i ett. Buffalo Bill museet visar både Buffalo Bills privata och offentliga liv, samt förklarar historiken och myten bakom vilda västern. Detta museum är också känt som ett forskningscenter fokuserat på Buffalo Bills liv och tidsera.
Plains Indian Museet har en av de största samlingarna av indiankonst och -fynd. Museet omfattar kulturhistoria, konstverk samt traditioner hos Arapaho-, Crow-, Cheyenne-, Kiowa-, Comanche-, Blackfeet-, Sioux-, Gros Ventre-, Shoshone- samt Pawnee-indianer.
Korea krigets veteraner har låtit resa ett monument över de 60 soldater som dog under kriget. Man har också lagt ner bronsplattor med namnen på de stupade. Det är också det ända monumentet från Koreakriget i Wyoming. Kostnaden för monumentet betalades av USA med 300 000 dollar och Koreanska staten med 100 000 dollar.
Idag lever staden på sitt historiska centrum och på den populära rodeon som hålls varje kväll. Gatorna är fyllda av nöjen, affärer och restauranger. Har du tur kanske du hinner med att se det lokala teatergänget spela upp den dagliga pjäsen utanför hotell Irma - en gång ägt av självaste Buffalo Bill.
Stannar till vid Pahaska Tepee Resort där vi passar på att äta frukost. En originell tidning där man kan läsa de nyheter som hände runt 1904 och som självklart handlade det om Buffalo Bill och hans äventyr. Mittuppslaget presenterade dock matsedeln varifrån man fick beställa sin frukost.
Josse poserade gärna med den cowboy som hyrde ut hästarna.
Vid infarten till Yellowstones östra infart stannar vi till för att se några älgar gå och beta och dricka vatten, förstår att vi under dagen kommer få att uppleva en hel del av djurliv och enastående vacker natur. Priset för att besöka nationalparken kostar 20 dollar för oss båda med bilen. Längs de natursköna vägarna så uppenbarar sig plötsligt en stor Bisonoxe, den är inte längre från vägen utan hade jag sträckt ut armen skulle jag kunnat klappa den.
Efter att nästan ha blivit helt utrotade såg man till att ett 50-tal bufflar fick en tillflyktsort i Yellowstone runt 1920. Idag är det över 3500 bufflar som bor i parken och när hjordarna drar fram i kvällssolen är det en mäktig känsla.
När du kör in i Yellowstone är det svårt att förstå att de fridfulla slätterna och sjöarna runt omkring dig ligger på toppen av en gigantisk aktiv vulkan. Inte förrän du kliver ur bilen och plötsligt känner svaveldoften och ser hur marken kokar och bubblar runt omkring dig, går det upp ett ljus. Ingenstans på jorden är magman närmare jordens yta än här. Vi tittar på den vackra sjön Lake Yellowstone, Amerikas största bergssjö.
I Yellowstone ligger 60 % av världens alla gejsrar - totalt över 300 stycken. Så sannolikheten är stor att du vid ett besök får se naturens krafter kasta kokande vattenmassor tiotals meter rakt upp i luften. Den mest punktliga geysern är Old Faithful, som ungefär varje 90: e minut slänger ut 14 000 - 32.000 liter vatten mellan 30 och 50 meter upp i luften. Bänkarna kring geysern fylls inför varje utbrott av förväntansfulla turister som jublar och applåderar vid varje liten förändring av rök eller vattenflöde - ett minst lika intressant fenomen som själva geysern.
På sina ställen har all växtlighet totalt försvunnit på grund av de heta källorna. Det blir ett månlikt landskap som breder ut sig i stället.
West Yellowstone är en riktig ”Frontier” stad. Det mesta av bebyggelsen är byggd i Westernstil och här finns många trevliga affärer. Ett stopp och bensträckare innan vi åker in i delstaten Montana.
Träffar på en indiankvinna och hennes dotter som talar om hur, när och var festivalen kommer äga rum
De olika indianstammarna visar upp traditionella indiandanser.
Bjällrorna runt indianernas fötter ljuder taktfast och svetten lackar under de tunga skinnkläderna.
Unga indianer vill också vara med och visa upp sig för publiken som njuter och har kul åt att se dessa roa sig.
Besöker även Korea monumentet i Missoula. Monumentet var gjort av svart granit, samma som man använt vid det som finns i Washington DC. Man ser en karta över Korea och en soldat som ser ner på en hjälm över en död soldat och här finns namnen på de 138 soldaterna som omkom i kriget från Montana.
Det invigdes i april 1999 av guvernören Marc Racicot.
Under tre år dödades 33 665 amerikanska soldater. 103 284 skadades, 8176 är saknade sedan kriget och 7000 blev fångar och 51 % av dessa dog i fångläger i Nordkorea.
Tittar in på Montana´s Museum i staden Helena, här får vi ta del av Montanas historia som även innehåller en militär del.
Black Eagle Falls Dam vid Missouri River var mäktigt att se. Lewis och Clark som under sin upptäcktsresa i början av 1804 finner Great Falls. Staden har fått sitt namn efter vattenfallen. Historiskt markerade fallen gränsen för den segelbara delen av Missourifloden.
Provade min nyinköpta cowboy skjorta från Eagles of war i Helena.
Perkins blev den restaurang som passade Josefin bäst. Här fanns våfflor med jordgubbsylt och grädde. Det gäller ju att ta seden dit man kommer och det levde Josse upp till.
I passerar riktiga idyller på vår resa norrut. Här fanns det gamla hus som påminde om forna tiders västern.
Svartfotindianernas reservat. En skylt och en staty med två indianer är entrén till reservatet.
Stannar till i staden Browning för att fylla på ytterligare bensin, ville inte riskera att bli stående med ”soppatorsk” i nationalparken.
En stor brand öster om entrén till Glacier National Park nära orten St. Mary hade satt sina spår i terrängen.
Möjligheten att kunna bo i indiantält hade funnits här vilket kunnat vara en kul grej, men eftersom tiden är knapp så blir vi tvungna att fortsätta vår resa mot nationalparken.
Bara någon kilometer från St. Mary kommer vi fram till den östra entrén till Glacier National Park.
Detta inspirerande landskap har formats av massiva glaciärer för tusentals år sedan, och dess skönhet är slående att svartfotsindianerna betraktar området som helig mark.
De röda bussarna med rullgardinstak – ett populärt trafikmedel om man vill se parken – trafikerade de här rutterna redan på 1930-talet och är nu tillbaka i tjänst efter att ha renoverats och gjorts mer miljövänliga av Ford Motor Company.
Vägen korsar berg som skulpteras av glaciärerna och man tar sig från de lägsta partierna i nationalparken till den kontinentala vattendelaren i det 2000 meter höga Logan-passet (färdens höjdpunkt), tyvärr fanns inga parkeringsmöjligheter här så vi fortsätter förbi fjordliknande sjöar, ända upp till tusen forsar och täta barrskogar.
När vi kommer ner till Lake Mc Donald ser vi hur klart och rent vattnet är, här finns inga utsläpp av miljögifter så här måste fiskarna kunna trivas i vattnet och även de som får sitt vatten härifrån. Blir tvungna att stanna bilen för att gå ut och fotografera den här platsen.
Klippiga Bergen går igenom många stater i västra Nordamerika och täcker över 1 600 kvadratkilometer yta från Kanada till New Mexiko. Dränkt i myter och legender om cowboys och indianer, är Klippiga Bergen ett område mera känt som Vilda Västern.
Vår färd går längs Yellowstone river och i trakten av den lilla orten Livingston ser vi en skylt som berättar att man kan se Grizzlybjörnar vid en farm inte så långt bort från vår väg. Bestämmer oss för att besöka platsen och se dessa ”nallar” på riktigt. Betalar 14 dollar för att få tillträde och komma in och se på dessa djur. Det visar sig vara två syskon, en hane och en blyg hona på endast 16 månader som man tagit hand om från Yellowstones nationalpark. Att se dessa björnar var kul, hanen försökte att bada i en liten pöl med vatten och där han lekte med en stock i vattnet, bar sig lite klumpigt åt och rullade runt i ”poolen” medan honan var blyg och försökte gå undan från all uppmärksamhet.
Eftermiddagen ägnade vi vid motellets pool där jag passade på att få lite solbränna och Josefin tar ett dopp i poolen.
Custer Battlefield Museum i Garryowen, vi glömde av att stanna till här tidigare när vi var vid Little Bighorn.
På kvällen går vi ut och äter värdigt på Montana´s Premier Steakhouse, det blir en tournedos som smakade bra även ölen Budweiser var god.
Konstaterade att personalen vid US Airways var drygt 65+, det såg komiskt ut när man kom ut med serveringsvagnen där männen hade förkläden på sig (var det för att de inte skulle spilla på sig?). De raglade runt och hade tur att de kunde ta stöd från dessa serveringsvagnar, annars kunde det ha gått hur som helst.