På Jaidee-Resort kunde man få transport till och från Hua Hin centrum två gånger om dagen med detta fordon.
Sambandet mellan Airai och Koror staterna förändrats dramatiskt med öppnandet av Japan-Palau Friendship Bridge.
Under WWll var detta japanernas kommunikations-
central på Babeldaob. Runt byggnaden fanns bl.a. detta stridsfordon och några luftvärnskanoner.
Invändigt i byggnaden såg det ut på det här viset. Man var orolig för att byggnaden skulle kunna falla ihop när som helst.
Här hittade jag ytterligare ett japanskt bandfordon som var grupperat kring kommunikations-
centralen.
Utsikt inifrån kommunikations-
centralen som tidigare måste liknat en bunker.
Kommunikations-
centralen ligger inte långt från Palau Int´l flygplats och enkelt att hitta till.
Airai Bai. En traditionell mötesplats för män. Det sägs att denna byggnad hade utsmyckats med vackra målningar med olika utsnidade figurer. Den lär vara över 200 år gammal.
Även inomhus finner man dessa målningar i denna Bai.
I delstaten Melekeok finner man den nya parlamentsbyggnaden som påminner om Capitol i Washington. Denna byggnad var uppbyggd med pengar från EU.
Här var det ganska folktomt förutom ett antal reparatörer och någon som klippte gräset kring byggnaderna. Det var två trappor att välja mellan, en till senaten och den andra till ”House of delegat”.
Blev av servitrisen på ett café uppmanad att ta mig ner till den vackra stranden och det kristallklara blå vattnet från havet och även ta mig ut till piren i Melekeok.
Här hittade jag en plats där jag kunde få hjälp med att hitta till det japanska monumentet i Ngesengchong.
Detta minnesmärke ligger nära den stora vägen på den västra sidan av ön. Jag kunde inte hitta någon information om det här stället eftersom det inte finns informationstavlor på platsen.
Åt en av mina middagar på Koror från den Indiska restaurangen The Taj. Här var det svårt att hitta ett bord då det verkar vara ett populärt matställe.
Jag hittar på min karta platsen för ett tidigare japanskt sjukhus, idag en vårdcentral som dessvärre var stängd när jag besökte platsen.
Camp KATUU var en mindre militär enhet ur amerikanska flygvapnet som var grupperad inte långt från flygplatsen.
Har orienterat mig upp till den norra änden på Ngarchelong. Här hittar jag Todai, det gamla japanska fyrtornet. Vägen upp till fyren var knappast körbar.
Fyren hade fått många robotar, granater och eldskurar på sig, det var endast en ruin kvar på platsen.
Utsikten från fyrplatsen var enastående och här ifrån måste man säga att japanerna hade full kontroll på vad som rörde sig i vattnen runt Babeldaob.
Under de senaste 70 åren har de gamla järnvägsskenorna legat som en stig genom skogen för besökare till skyddsområdet.
Vattenfallet är den högsta och största på Palau. Den är ungefär 37 meter bred och vattnet faller 30 meter till klipporna nedanför.
Stigen till vattenfallet leder i ett naturreservat med sin unika flora och fauna. Förutom palmer, teakträd och lianer, kan små köttätande växter finnas längs vägen.
Jag fick hjälp att hitta detta plutonsnäste av en lokal innevånare. Tyvärr svårt att hitta då man inte märkt ut dessa minnesmärken.
Hamnen i Ngardmau, här var platsen som japanerna skeppade ut och in det tonnage som användes under kriget.
Fick bra kontakt med personalen på national museet där jag köpte min flagga från Palau.
Endast en hundvalp som låg för sitt yttersta med svåra sår på kroppen och en katt var det som fanns på plats. Jovisst, en sötvattenkrokodil fanns att se på i en särskild avhängd mindre vatten pool.
Fick fråga mig fram för att komma fram till ”Imeong Traditional village”. Hjälp kom från byns enda kioskinnehavare som välvilligt ville vara med på ett foto.
Några av byborna i Imeong roade sig med att spela någon form av spel.
Meyuns sjöplans ramp var en av två platser för de japanska sjöflygplanen JAKE som användes under WWll.
Meyuns var också ett populärt ställe att fiska.
Men även för att träffas och umgås med varandra. För den som hade intresse fanns möjlighet att snorkla och se ett av de sjöflygplan som låg under vattnet här.
Passade på att göra en rundtur kring hotellområdet på Palau Pacific Resort. En vacker slinga runt med många intressanta saker att se, bl.a. utsikten mot platsen där basen för sjöflyget fanns.
Att gå runt i denna djungel med bl.a. denna bambuskog var en stor upplevelse.
Maten som serverades var enastående gott och höll en mycket hög klass.
Efter det att fronten delvis lossnat från bilen fick jag hjälp att laga den från en kille som arbetade på bensinmacken i Koror.
I samband med en tyfon som drog förbi över Palau kom det att regna och blåsa ordentligt. Jag parkerade bilen och förflyttade mig in till en hamburger restaurang i väntan att det skulle sluta regna.
Palau är också mycket naturskönt ovanför vattnet, med azurblå laguner och vita sandstränder. Berg öar, svampformade kalkstensformationer som omfattas i regnskog lövverk och tropiska blommor.
Man välkomnades med denna skylt i hamnen på Klouklubed när man anlände med båten.
Så här ser mitt boende ut på Dolphin Bay Resort. En trevlig bungalow lagom stor, men en AC som hade ett ljud som irriterade mig om nätterna.
Här intogs måltiderna på resorten.
Strandpromenaden vid mitt boende. Här var man ostörd och inga människor runt omkring mig.
I samband med solnedgången lugnade ofta havet ner sig. Och jag undrade som oftast om det kunde hålla i sig så att mitt planerade besök till Angaur skulle kunna bli av.
GK store är en av de få affärer som ligger i samhället.
Mayumi är ett av de få hotell som finns på Klouklubed.
Storeyboard var den andra resorten på Peleliu. Den hade 6 stycken bungalows för uthyrning och trevlig personal som arbetade här.
Besökte några gånger det här caféet bl.a. för att hyra cykel och även bil.
Det gäller att bekanta sig med lokal befolkningen, både stora och små när man får tillfälle.
Inne i byn Klouklubed finns en skola som utbildar minröjare för ändamålet att komma tillrätta med all de sprängämnen som finns på ön.
I den södra änden av byn Klouklubed hittar man monumentet för enheten RCT 321 81:a infanteri regementet Wildcat Division.
En typisk frukost på Dolphin Bay Resort.
På Palau finns det mer än 200 kalkstens- och vulkanöar och det är en del av Mikronesien.
Min guidade tur började vid Peleliu World War ll memorial museum. Här inne fanns mycket av nostalgi från kriget. Gamla vapen, uniformer, olika persedlar och fotografier.
Poserar här med en japansk soldat inne i museet.
Utanför museet har man ställt ut en torped och en stor bomb som man nyfiket kunde titta på.
Här är den beryktade landningsbanan som generalen MacArthur ville ta ifrån japanerna eftersom han såg den som ett hot inför hans ankomst till ön Leyte på Filippinerna.
En japansk stridsvagn stod uppställd i närheten av flygfältet. Flygfältet på Peleliu intogs men användes mycket begränsat i anfallet mot Filippinerna.
Nere vid den södra hamnen där ligger revet nära land så här såg man hur stora vågorna verkligen var.
På motsvarande sätt fanns det en orienteringstavla om sevärdheterna på Peleliu.
Japanska högkvarteret på Peleliu.
Runt högkvarteret hade man byggt ut ordentliga skyddsrum.
Även byggt skyddade uppställningsplatser för diverse materiel och fordon.
Man kan även hitta olika amerikanska stridsfordon som hade används i kriget.
Man hade även haft artilleri med denna pjäs grupperad inne i ett berg.
De finns en hel del minnes tavlor från de olika förband som utkämpade strider på Peleliu.
En metallskylt som påminner om platsen där fänriken Ei Yamaguchi och 33 soldater fortsatte att hålla sig undan efter att slaget vid Peleliu var över.
En fantastisk utsikt från Bloody Nose Ridge.
Här ett japanskt minnesmonument.
Varningsskyltar som orienterar om att endast förflytta sig inom de markerade röd-vita stenar längs stigen.
Längs stigen finns upplagt olika föremål man hittat när man minklarerad stigen på Bloody Nose Ridge.
Här påmindes man att även vissa träd är giftiga att vidröra.
Platsen där översten Nakagawa och generalmajoren Murai begick självmord med gamla juvelprydda dolkar efter den traditionella sista smörjelsen av japanska Samurai Warriors. Minnesmonument på platsen där detta hände finns här.
Platsen där fänriken Ei Yamaguchi och 33 soldater levde i en grotta 50 meter om huvudvägen som går söder ut från byn Klouklubed. De fortsatte att gömma sig ca: 2 ½ år efter att slaget om Peleliu var över.
Om man kommer på huvudvägen söder ut ser man den här skylten som visar vart den amerikanska kyrkogården ligger.
På Pelelius östra sida var det svårtillgängligt att ta sig fram. Här växte det fullt av mangrove träd och det var verkligen träskmark här.
Nära stranden på ett grönområde finns ett vit kors med två stenpelare som är den plats där man amerikanarna begravde sina soldater. I dag har man repatrierad kvarlevorna till USA.
Det här korset fanns vid den gamla kyrkogården vilket skulle påminna om de som stupade vid Peleliu.
Det var här längs Orange Beach 1 man amerikanska styrkor landsteg 15 september 1944.
Det var även amerikanska landstigningar längs White Beach 1 och 2.
1st Marines grupperades på den norra delen av "White Beach 1 and 2", och 5:e och 7:e Marines grupperades i mitten och söder om Orange Beach 1, 2, and 3".
Amerikanerna valde den sydvästra stranden för landstigningen på grund dess närhet till flygfältet på södra Peleliu. Tre marinkårsregementen ingick i landstigningen 1:a, 5:e och 7:e.
Här hittade jag en landstigningsfarkost som väder och vind tagit hand om.
Det gick inte att missa dessa upprostade reliker när man tog sig runt på ön. De flesta av dem finner man på den sydvästligaste delen av Peleliu.
Befästningen på "The Point" orsakade stora förluster över stranden, framförallt för 1:a Marinkårsregementet.
Man måste vara försiktig när man vandrade runt i tunnlarna som härbärgerade fladdermöss och fortfarande sprängämnen runt omkring, tur att jag hade köpt mig en ficklampa som kom väl till pass här.
Mycket fortifikatoriska anläggningar finns runt om på Peleliu. Dessa var byggda som ett skydd till 1000 Man Cave.
Återresan till Koror från Peleliu gjordes med en s.k. speedboat.