Dessa fanatiska radikalmaoister kom till makten i Kambodja 1975 och plågade i fyra år det kambodjanska folket med en av de brutalaste massmordsdiktaturer som funnits.
Precis ”bakom” Angkor Watt var det lite minde människor som vandrade omkring men gott om söta apor!
Verkligen en fantastisk plats att besöka och se. Själva templet var enormt med detaljerad inskriptionerna och murverk. Det är en fantastisk samling av tempel i mycket stadier av reparationer och något förfallna. Nu växer 1000-åriga träd, med rötter som klor, in i templen och borrar sig ner med sprängkraft i dessa gamla helgedomar.
Runt omkring men utanför tempelområdet var det fullt av försäljare som ville sälja böcker, DVD, armband, vatten mm. Små barn i åldrarna från 4 till 12 år som försöker få ihop pengar. De pekar på sin mun och säger att de är hungriga eller törstiga.
Härliga fruktstånd fanns att beskåda med för mig många okända frukter.Vågade tyvärr inte prova på några av dessa läckerheter men provade på att dricka lite grann av kokosnötens mjölk.
Det var vanligt förekommande med tuktuks, som är en öppen vagn som körs av en moped. Motos, som är en motorcykeltaxi, och bilar fanns överallt. I Kambodja är det högertrafik men det förekommer att de kör mot färdriktningen.
Samtliga turister tar lydigt bilder av kranierna. Vissa tycker dock att det är lite läbbigt att se många kranier på en gång och gråter en skvätt. Vissa tänker säkerligen till och startar diskussioner även när de kommit hem.
Idag har man upprättat flera monument till de 9 000 människor funna i massgravarna vid Choeung Ek, bland annat en buddhistisk stupa fylld med dödskallar. Innan den här stupan byggdes låg dessa kranium travade i en pyramidform på platsen.
Choeung Ek är en minnesplats över Röda khmerernas massmord och systematiska avrättningar. Platsen kallas ofta Killing Fields, vilket är missvisande, då Choeung Ek bara är ett av många Killing Fields i Kambodja.
I anslutning till Choeung Ek såg jag denne tiggare som bad om att få några dollar, vilket jag inte kunde motstå att skänka till honom.
För att spara på ammunition så sköts ingen ihjäl utan de slogs ihjäl med diverse redskap som yxor, hackor, järnrör, spadar och vässade bamburör. Även de vassa bladen på palmerna användes för att ha ihjäl folk med, med dem skar man upp halsen. I den här massgraven hittades 199 kroppar, de flesta utan huvuden.
I det här trädet satt det stora högtalare som spelade musik för att överrösta klagoropen och dödsskriken från de som avrättades. Det var för att människorna i byarna runt omkring inte skulle höra vad som föresegick här.
Klassrummen förvandlades till förhörsrum - i själva verket tortyrkammare. Fångarna fotograferades innan de placerades i sina celler. På väggarna i Tuol Sleng sitter tusentals foton av män, kvinnor och barn, men hur många som satt fångna just här vet man inte.
Tuol Sleng var en hemsk plats att besöka och jag blev otroligt illa berörd, känslan var svår att skaka av sig och tankarna följde med länge. Idag fungerar Tuol Sleng, S-21 som museum.
I Kambodja äter man allt. De som säljer varor i ett stånd sitter ofta uppe på disken bland sina varor. De ser ut att tycka att det är helt naturligt.
Blue Lime var ett tyst och centralt hotell med en härlig pool i närheten till mitt rum. Hotellet låg inne i en gränd av en gata bakom ett staket. Det kändes som en säker plats eller mötesplats för maffian.
Central market är en relativt ny marknad i Phnom Penh. Uppdelat i olika gångar med märkekopior, klockor, elektronik, glasögon. Billigt och rymligt. Inte alls så trångt som det kan vara på andra marknader. Här fanns också gott om poliser som bevakade platsen.
Passade även på att besöka den lokala nattmarknaden inne i Phnom Penh. Här var det liv och rörelse och det mesta fanns att handla. Att pruta var givet om man skulle handla något här. Men man bör vara på sin vakt för ficktjuvar som fanns här.
I Ubon Ratchathani besökte jag en matmarknad där det hade flockats med fullt av den lokala befolkningen. Här fanns fullt av olika frukter och grönsaker att handla. Trevligt och intressant att bara gå runt och se sig om.
Pha Taem nationalpark ligger ungefär 10 mil från Ubon Ratchathani. Längs klippan kan du se det historiska väggmålning dateras tillbaka till 3000 till 4000 år gamla graffiti, förresten i ganska gott skick.
Jag träffar på dessa munkar i samband med mitt besök vid vattenfallen vid Soi Sawan. Buddhismen är nationalreligionen i Thailand. Omkring 95 % av det thailändska folket är buddister.
I den lilla staden Khong Chiam stannar jag för att ta lunch. Här fotograferar jag mig med denna stora elefant och med Laos i bakgrunden.
Wat Tham Khuha Sawan eller det vita templet. Detta tempel är vid foten av Khao Khuha Sawan.Templet byggdes under Ayutthaya perioden och senare uppgraderas till den första kungliga templet i provinsen.
Det vita templet Wat Rong Khun är ett måste om man är i Chiang Rai, ett mest ovanligt tempel där känslan för detaljer är uppenbar. Den vita utsidan är belagda med små speglar som ger hela templet en skimrande utseende. Detta buddistiska-hinduistiska tempel liknar inget annat tempel i Thailand.
Denna enorma pjäs var inte lätt att lyfta.
Strax utanför det vita templet fanns fler magnifika byggnader som detta hus med sitt gyllene fasad och tak.
Det området där Thailand, Burma och Laos möts kallas den gyllene triangeln. Landsgränserna har endast gått här i ett fåtal decennier men är i dag en ett populärt turistmål. Området har fått sitt namn efter de mycket ekonomiskt gynnsamma opiumodlingarna som fanns där.
Ön Don Sao tillhör Laos och här stannar jag till en stund för billig shopping. Man behöver inget pass för att gå iland på ön. På området finns även mycket shopping i form av hantverk, som vindspel, väskor, cigaretter och t-shirts som souvenirer.
Don Sao byn var inte särskilt stor, smutsigt och fattigt vart än jag tittade in på de olika platserna.
Gränsövergången vid Mae Sai till Tachilek i Burma. Denna övergång är öppen till och från. De senaste åren har ändå gränsen varit öppen. Att tänka på är att man måste återvända samma väg tillbaka.
I Long Neck Karen tog jag mig in för att träffa på dessa skönheter. Long Neck Karen tjänade också lite pengar Alla bor i små trä hyddor och livnar sig på att sälja egen producerat hantverk som schalar, trasniderier m.m Den här kvinnan talade utmärkt engelska som hon lärt sig genom att prata med turister.
Sådana här långhalsade damer stöter man på i vissa byar i norra Thailand. Kvinnorna bär halsringar som gör att deras hals blir längre och som sägs bringa tur.
De tyngsta halskragarna väger tio kilo. Kragen består av en lång tråd som viras många varv runt halsen och benen och inte av separata ringar.
Jag passade på att besöka en sömmerska som fixade till mina nya flaggor på väskan. Betalade 40 Bath för hjälpen.
MBK Center, är ett köpcentrum i Bangkok. Här säljs allt från mobiltelefoner, kameror och annan elektronik till skor, kläder, kosmetika och möbler. Med åtta våningar, 330 meters längd och 2 500 butiker är det ett av de största moderna shoppingcentrumen i Asien.
Damnoen Saduak floating market. Här kan man åka båt och titta och handla allt som denna flytande marknad har att erbjuda. Ett Skänninge marknad fast på dessa kanaler. Jag ser även flytande gatukök med där maten lagas direkt i båten med gasol.
Båtarna kom med allehanda varor...mest frukt...men några med kött och filéerna liggande på däck. Vid 10-tiden börjar turistbussarna komma och då byter en del kvinnor ut sina frukt- och grönsaker till olika sovenirer.
Fortsatte till en plats för en ormshow som egentligen bara gick ut på att skrämma upp folk så mycket som möjligt. Bl.a. släppte de ett gäng ormar lösa nära publiken. Här var det en stor pytonorm till allmän beskådan, man visade upp tänderna på den besten.
Här fanns även kungskobror, Thailands giftigaste orm. Man kastade upp ormarna i luften och svingade dem i luften som lasson, som tur var hamnade ingen av ormarna bland publiken. Man får se skötarna hantera stora kungskobror och allehanda andra ormar. Här förevisas också hur man tillverkar serum och hur man ska bete sig när man möter en orm.
Besöker ett träsnideri som visar sina fantastiska alster som sträcker sig från golv till tak. Hantverksskickligheten är stor i Thailand.