Hawaii, USA:s femtionde delstat, ligger ”för ankar i Söderhavet”. Det är en arkipelag med sju bebodda öar plus en samling små öar, rev och klippor i en mer än 2 400 km lång båge från Hawaiis Big Island i sydost till den lilla Kure-atollen i nordväst. Hawaiiöarna utgörs av topparna i en bergskedja som höjde sig från havsbotten i en serie vulkanutbrott för cirka 25 miljoner år sedan. Dessa vulkaner, av vilka en del fortfarande är aktiva, har skapat de mest skiftande naturformationer, kratrar övervuxna med ormbunkar och träd, branta klippor, ofruktbara och svartbrända bergskäglor och branta vattenfall. På öns stränder bildar pulvriserad lava kolsvarta sandvidder, som kontrast till de mer välkända, bländvita stränderna med vajande palmer.

Delstatens huvudstad, Honolulu, ligger på ön Oahu. Det är den ö där nästan allt händer. Det var också den plats där jag kom att tillbringa tre av mina semesterveckor, bland annat för att kunna övervara den ceremoni som kom att hållas sextio år efter Japans överrumplingsanfall som drog USA in i det andra världskriget.
På ön Oahu bor större delen av befolkningen, trafiken är tät och handeln livlig. Här ligger också den största internationella hamnen och flygplatsen. Ön är amerikanska försvarets bas för Sydostasien, Stilla havet och Fjärran Östern. Oahu är också den mest populära turistön med störst koncentration av hotell och har öarnas mest intensiva nattliv. Särskilt i Honolulus badförort Waikiki, där sandstränderna vimlar av solbadare och surfare.

Så – efter en lång flygresa från Göteborg, via Amsterdam, Los Angeles och till slut Honolulu, togs jag emot av bekanta på flygplatsen. Som sedvanligt välkomsttecken hängdes en lei runt halsen på mig. Den bestod av orkidéer, plumaria, nejlikor, kika, ingefära och jasminblommor. Man tar tacksamt emot den med en kyss och blir hälsad välkommen till Hawaii. När folk omkring hälsade med det berömda ”Aloha” berättade min guide Dave att det inte bara betyder ”hej”, utan också är ett ord som betyder kärlek, fred, välvilja och en önskan om välgång i största allmänhet. Tyvärr fungerar detta inte alltid i Honolulus bilköer, men det är ändå alltid något hawaiiborna strävar efter.
Dave berättar i bilen från flygplatsen till hans hem att överlag samsas folk av olika raser bättre där än i övriga USA – kanske för att alla tillhör en minoritet. Hawaiibor med polynesiskt eller i huvudsakligt polynesiskt ursprung utgör ungefär 12 procent av befolkningen. Förklarligt nog vill de framhålla sin ställning som ursprungsbefolkning, och det råder en utbredd förbittring över att man förlorat sitt land och i viss mån sin kultur. Man skyller sällan på besökarna. Öarnas största befolkningsgrupp har europeiska anor. Den lär utgöra ungefär en tredjedel av befolkningen och är något fler än japaner. Resten utgörs av filippinare, kineser, koreaner och andra grupper. Blandäktenskap är numera snarare regel än undantag på Hawaii.

Man märker snart hur viktigt det är med fysisk kondition på Hawaii. På andra ställen i världen är kanske jogging en övergående modefluga. På Hawaii är motion något som hör vardagen till, som att äta frukost eller borsta tänderna. Jag kom att som åskådare få se över 40 000 deltagare i årets Honolulu Maraton. Segraren i herrklassen var som vanligt en mycket ”tunn” kenyan och i damklassen belades de tre första platserna av ryska flickor.
Eftersom ingen har särskilt mycket kläder på sig blir folk lite mera måna om sin kropps utseende. Man vill se bra ut och må bra, så det fanns goda chanser att omedvetet ”tina upp” och få en mer avslappnad inställning till livet. Jag tror att vi smittades av ”aloha-andan”, så Hawaii hade nu tagit ännu ett lyckligt offer.

Pearl Harbor - USA:s inträde i andra världskriget
Vill göra en lite kort resumé över händelsen som fick USA att gå in i detta krig och då särskilt beträffande händelserna vid Pearl Harbor. Bakgrunden till konflikten mellan Japan och USA var att Japan hade invaderat Kina. USA reagerande genom att införa ett oljeembargo och det stod snart klart att krig kunde utbryta när som helst i Stilla Havet.
I slutet av 1941 underrättade FBI (Federal Bureau of Investigation) Washington om att japanska konsulatet i Honolulu höll på att bränna upp sin dokumentsamling. När japanerna på detta sätt bröt mot god diplomatisk sed fick amerikanska befattningshavare upp ögonen för hotet från ”OPERATION EAST WIND RAIN”, en planerad japansk attack, någonstans i Stilla Havet. Exakt var fick amerikanerna veta 0755 söndagen den 7 december, när de flesta i amerikanska stillahavsflottan fortfarande sov ut efter en glad kväll. Japanerna hade ingående studerat de amerikanska helgvanorna i Honolulu.

Tidigt på morgonen den 7 december 1941, denna ödesmättade dag, lyfte japanska flygplan från sina hangarfartyg under befäl av amiral Isoroku Yamamoto för att bomba basen för USA:s stillahavsflotta i Pearl Harbor. Pearl Harbor var praktiskt taget försvarslöst när de första bomberna föll. I Battleship Row utanför Ford Island låg åtta fartyg för ankar. Militärorkestern på USS ”Nevada” hade börjat spela ”Starspangled Banner” inför flagghissningsceremonin klockan 0800 när torpederna började vina. USS ”Oklahoma” kantrade och hamnade med kölen i vädret. USS ”West Virginia” och USS ”California” sjönk. USS ”Tennessee” och USS ”Maryland” fick allvarliga skador. Flaggskeppet USS ”Pennsylvania” träffades och välte i torrdockan. USS ”Arizona” exploderade med 1 177 man ombord. USS ”Nevada” var det enda slagskepp som hann sätta sig i rörelse, men även hon skadades och måste tas in för reparation. USA:s armé och flotta hade 402 flygplan mot Japans 353, men bara en handfull amerikanska flygplan hann lyfta. 2 388 amerikaner miste livet, att jämföra med de 64 japaner som omkom. 1 178 amerikaner skadades.

Andra världskriget
Eftersom den japanska befolkningen på Hawaii till att börja med misstänktes vara tänkbara spioner och överlöpare infördes undantagstillstånd under största delen av andra världskriget. Det kom faktiskt aldrig någon rapport om sabotage eller spionage. Bland 160 000 japaner fanns eftertraktad, kunnig arbetskraft som ville visa sin lojalitet mot USA. Man lade undan kimonos och sandaler, privata klubbar stängdes och den äldre generationen blev flitiga elever engelskundervisningen. Den japanskspråkiga pressen och radion censurerades, men överlag var förhållandena bättre på Hawaii än i Kalifornien, där tusentals japanska amerikaner skickades till ”omplaceringsläger”, långt bortom ära och redlighet. Många av de unga japanerna, kända som AJAS (Americans of Japanese Ancestry) anmälde sig som frivilliga till armén. 1944 stred japanska amerikaner i 100:e infanteribataljonen och i 442:a regementets stridsgrupp i Italien och Frankrike.

Genom att utnyttja överraskningsmomentet vid Pearl Harbor blev de japanska styrkorna överlägsna till en början. Vändpunkten kom i och med slaget vid Midway i början av juni 1942. Därefter följde amerikanska erövringar av hårt försvarade japanskockuperade öar och ögrupper. Målet var att förbereda en amerikansk invasion av Japans huvudö, Honshu, planerad till 1 november 1945. Med en kalkylerad förlustsiffra på en miljon amerikanska soldater och minst lika många japaner kan man förstå president Harry S. Trumans beslut att genomföra kärnvapenattackerna mot Hiroshima och Nagasaki i början av augusti. Dessa ledde till Japans ovillkorliga kapitulation ombord på USS ”Missouri” den 2 september 1945. Det andra världskriget var därmed över.

När kriget var slut och ”lojalitetsfrågan” vad avser de amerikanska japanerna avgjord återupptogs kampanjen för att göra Hawaii till en delstat. Efter flera års politiskt manövrerande och folkomröstningar på ö efter ö blev Hawaii den 12 mars 1959 USA:s femtionde delstat.

Minnesceremonin
Inför 60 årsdagen av angreppet mot Pearl Harbor kom det under drygt en vecka att hållas olika minneshögtider i form av konserter, gästtalare, lokal underhållning och historiska tillbakablickar. Dessa olika arrangemang tilldrog sig på de olika militära baserna, vilket gjorde det svårt för utomstående att få tillträde, inte minst med tanke på händelsen i New York den 11 september. Säkerhetskontrollerna var mycket noggranna. För min del underlättades det av att min guide var anställd som soldat vid flottan och han ordnade så jag fick tillträde till de olika baserna.

Jag kom bland annat att lyssna till generalen Myer’s tal vid flygmuseet inne på Hickam’s flygbas. Talet kom att handla om de händelser som inträffade tidigt på morgonen den 7 december 1941. Generalen beskrev attackerna steg för steg och man kan förstå den ohyggliga överraskning befolkningen vaknade till denna söndagsmorgon. Efter att ha varit ”paradis” blev det nu i stället ett brinnande inferno. Japanerna lyckades sänka 21 fartyg, varav 8 stycken slagskepp. Även flygstyrkorna som fanns på ön Oahu slogs till största delen ut av japanskt flyg.
Jag kom att träffa en hel del överlevande från Pearl Harbor som med egna ord kunde berätta om sina upplevelser vid detta tillfälle, vilket ytterligare förstärkte känslan av krigets fasor.

När sedan japanska piloter på de fruktade Zero-jaktplanen berättade sin version blev upplevelsen total. Det blev också tillfälle att åka ut till Arizona Memorial och på plats beskåda detta sjunkna slaggskepp. Än i dag kan man se hur det bubblar upp olja från fartyget. Det torde vara den största turistattraktionen på Oahu. Vi tog oss också till marinkårens bas vid Kaneohe Bay där man höll en minnesceremoni och hyllade de marinkårssoldater som stupat vid försvaret av ön. Pacific Fleet Band gav konsert (och spelade i mitt tycke mycket bra). En tyst minut hölls 0755, tiden för den första japanska attacken. Därefter passerade USS ”Paul Hamilton” och i luften fick man se ett antal F 15 som flög i formation över basen. Allt detta tillsammans blev för mig en oerhörd stark och minnesvärd upplevelse, något att berätta för vänner och bekanta.

Dagens militära organisation
Det är på Camp Smith som United States Pacific Command (USCINCPAC), högkvarteret för alla delar av amerikanernas styrkor runt Stilla Havet är placerat. Dess stab består av 530 officerare ur de olika försvarsgrenarna. Ytterligare 110 civilanställda ingår i denna stab. Därutöver finns 1 500 soldater som understöd och underhåll av de olika enheterna på ön.
Ytan för det USCINCPAC ansvarar, uppgår till nära 169 miljoner kvadratkilometer, vilket är från västkusten av USA till östkusten av Afrika, inklusive farvatten från Arktis till Antarktis. Det innefattar 43 länder och har nära 60 procent av världens befolkning. Vidare innefattas sex av världens största beväpnade styrkors länder, d.v.s. Kina, USA, Ryssland, Indien, Nordkorea och Sydkorea. De styrkor amiral Dennis Cutler Blair (Commander in Chief, US Pacific Command) för befäl över är drygt 300 000 soldater i uniform, vilket är 20 procent av all aktiv militär i tjänst USA förfogar över. Dessa styrkor fördelas på 60 000 soldater i armén, flottan består av 130 000 sjömän med cirka 170 fartyg. För flygvapnets del rör det sig om 40 000 man med cirka 380 flygplan av olika typer. Till detta kommer slutligen 70 000 soldater ur marinkåren.
De förband som är förlagda på Oahu är 25:e lätta infanteridivisionen, grupperad mitt på ön vid Schofield Barracks, delar ur det 196:e lätta infanteribrigaden finns vid Fort Shafter, dessa enheter kommer från armén.
Flottan har sin bas vid det kända Pearl Harbor och strax intill flottbasen ligger den stora flygplatsen Hickam. Delar av denna flygbas utnyttjas även av det civila flyget, främst det internationella flyget, då detta är den plats man anländer till när man besöker ön och kommer via flyg. Marinkåren har sitt 3:e regemente lokaliserat till den nordöstra sidan av ön på en plats som heter Kanehoe Bay. Den ligger vackert på en halvö med underbar utsikt över det blå havet med stora vågor som bryts av korallreven, idealiskt för surfing och annan vattensport. Allt detta inramades av vajande palmer och en behaglig varm sol. Att få tjänstgöra här skulle vara paradiset för en svensk officer.

Tips för turister
För den som tänker besöka Honolulu på ön Oahu kan jag rekommendera ett besök på Bishop Museum, där man skildrar Hawaiis historia från den polynesiska begynnelsen fram till idag. Naturligtvis är USS Arizona Memorial, Pearl Harbor, ett måste. Här visas en introduktionsfilm som förklarar den historiska bakgrunden samt att man kan åka ut till vraket för att se detta. Waikiki Beach är även detta intressant, med sitt folkliv och sin flärd, där också det fascinerande Waikiki Aquarium finns att beskåda. Har du tid över – besök North Shore och Waimea Falls Park där dånande vattenmassor och frodig grönska får dig att stanna upp och ta till dig allt det vackra. Allt är så enormt stort. Till slut vill jag även slå ett slag för Polynesian Cultural Center, där man ger imponerande föreställningar för oss turister.

Med alla dessa intryck i bagaget blev det till slut dags att återvända hem till Sverige och vintern. Jag fick ett dygn även i Los Angeles på hemresan, där en stor del av tiden tyvärr gick åt till de noggranna säkerhetskontrollerna på flygplatsen. Inget lämnades åt slumpen, jag blev fråntagen nagelsax och pincett. Detta som ett resultat av terroristattacken i New York den 11 september förra året.

För mig blev det en mycket givande och intressant resa som gav mersmak.

Med Livgrenadjärhälsningar
Hans Zettby